Första inlägget fran Österrike - Dag nr 2
Nu säger jag hej, med bade saknad, men faktist mest med lycka. Eller vad man nu ska säga..
Jag trivs sa himla bra här, hittils. Det är ju bara dag 2 som sagt, men när det inte känns bra med nagot, känner man det oftast direkt. Dom är sa snälla och välkomnande här! Tvivlar pa att det skulle ändras, om inte det är jag som gör nagot, men det ska ju inte hända sa.
I söndags när jag landade i Wien med faster Elisabeth, efter den värsta turbulensen jag har upplevt (har aldrig varit flygrädd, nu den här gangen gick alla tankar igenom pa en och samma gang..), akte vi direkt till henne och lämnade vara saker, gick till farmor och farfar och at mat, och sov sedan väldigt gott när vi kom tillbaka efterat.
I mandags, gick jag och Elisabeth tillsammans in till stan/Stephansplatz, där hon arbetar pa Erste bank. Under tiden brände jag pengar pa H&M, dock saker som jag behövde som jag inte hade med mig, och även till bröllopet nästa manad som vi ska pa utanför München/Tyskland. Kunde ju inte ta med mig mer än 20+10 kg pa planet, sa bagaget var ju ganska begränsat.
Nog om det.
Ines kom ca 17 till Lorbeergasse hos Elisabeth och hämtade mig. Med i bilen satt ocksa hennes mamma/barnens Oma, + de tva smaflickorna.
Tro mig, man smälter ner helt och totalt när man är runt de tva.(!!)
Pa hemvägen till lilla Dörfles hämtade vi upp Peter, 10 ar, hos hans kompis. Ocksa en otroligt charmig och glad pojk!
Igar, som var den första dagen med bara mig och barnen, var jag egentligen inte sa jätte mycket själv med dem. Deras Opa och Markus (pappan) kikade in ganska ofta. Förstar dem fullt ut saklart, eftersom att det inte direkt är att lämna över barnen bara sadär till en relativt okänd. Allt gick dock bara bra.
Idag däremot, var jag mer bara själv med lilla Franziska/Franzi, sa vi gick ut i höstsolen och lekte i sandladan, gungade, och gick sedan en lang promenad med vagnen där hon ocksa somnade sa sött.
Ines kom hem runt 12, da även Elisabeth/Lilli fran Kindergarten. Da var det full rulle och allt pa en gang. Jag märker att jag redan börjar att vänja mig vid detta, eftersom att jag inte hade nagon huvudvärk idag, vilket jag hade massor utav igar.. ;)
Vi har även idag gatt ut pa mer promenad med deras hästar, ätit mycket god mat (vilket inte ens gar att jämnföra med svensk mat(!)), och även varit ännu mer ute/inne och lekt. Ines och jag pratar även om allt möjligt lite da och da..
Det här känns bra!
Nu, är jag däremot mer än trött, sa maste verkligen lägga mig, pa stört!
Maste lägga mig tidigare sen, eftersom att det trots allt är krävande dagar. Lycklig av dessa tre fina barn kan man dock inte undga att man blir!
♥ Dörfles/Österreich
Jag trivs sa himla bra här, hittils. Det är ju bara dag 2 som sagt, men när det inte känns bra med nagot, känner man det oftast direkt. Dom är sa snälla och välkomnande här! Tvivlar pa att det skulle ändras, om inte det är jag som gör nagot, men det ska ju inte hända sa.
I söndags när jag landade i Wien med faster Elisabeth, efter den värsta turbulensen jag har upplevt (har aldrig varit flygrädd, nu den här gangen gick alla tankar igenom pa en och samma gang..), akte vi direkt till henne och lämnade vara saker, gick till farmor och farfar och at mat, och sov sedan väldigt gott när vi kom tillbaka efterat.
I mandags, gick jag och Elisabeth tillsammans in till stan/Stephansplatz, där hon arbetar pa Erste bank. Under tiden brände jag pengar pa H&M, dock saker som jag behövde som jag inte hade med mig, och även till bröllopet nästa manad som vi ska pa utanför München/Tyskland. Kunde ju inte ta med mig mer än 20+10 kg pa planet, sa bagaget var ju ganska begränsat.
Nog om det.
Ines kom ca 17 till Lorbeergasse hos Elisabeth och hämtade mig. Med i bilen satt ocksa hennes mamma/barnens Oma, + de tva smaflickorna.
Tro mig, man smälter ner helt och totalt när man är runt de tva.(!!)
Pa hemvägen till lilla Dörfles hämtade vi upp Peter, 10 ar, hos hans kompis. Ocksa en otroligt charmig och glad pojk!
Igar, som var den första dagen med bara mig och barnen, var jag egentligen inte sa jätte mycket själv med dem. Deras Opa och Markus (pappan) kikade in ganska ofta. Förstar dem fullt ut saklart, eftersom att det inte direkt är att lämna över barnen bara sadär till en relativt okänd. Allt gick dock bara bra.
Idag däremot, var jag mer bara själv med lilla Franziska/Franzi, sa vi gick ut i höstsolen och lekte i sandladan, gungade, och gick sedan en lang promenad med vagnen där hon ocksa somnade sa sött.
Ines kom hem runt 12, da även Elisabeth/Lilli fran Kindergarten. Da var det full rulle och allt pa en gang. Jag märker att jag redan börjar att vänja mig vid detta, eftersom att jag inte hade nagon huvudvärk idag, vilket jag hade massor utav igar.. ;)
Vi har även idag gatt ut pa mer promenad med deras hästar, ätit mycket god mat (vilket inte ens gar att jämnföra med svensk mat(!)), och även varit ännu mer ute/inne och lekt. Ines och jag pratar även om allt möjligt lite da och da..
Det här känns bra!
Nu, är jag däremot mer än trött, sa maste verkligen lägga mig, pa stört!
Maste lägga mig tidigare sen, eftersom att det trots allt är krävande dagar. Lycklig av dessa tre fina barn kan man dock inte undga att man blir!
♥ Dörfles/Österreich
Sista inlägget från Sverige
Dagen har kommit nu som jag har haft så otroligt blandade känslor över. Jag tar tåget till Uppsala 09.22 för att där möta upp pappa. Vi åker till Sthlm, möter upp min faster som kör en weekend i Sthlm med sitt jobb, checkar in på flyghotellet, och sedan får vi se vad kvällen har att erbjuda. Flyget lyfter imorgon till Wien 14.45.
Egentligen har jag hur mycket som helst att skriva som har hänt de senaste veckorna. Så otroligt mycket! Men har tyvärr inte tid nu.. Känns som att jag har tusen saker kvar att fixa. Städa, diska.. Packat om och om och om igen har jag gjort tusen gånger också..
Guuud! Så mycket som bubblar nu! Alltså, för er som inte har förstått, så åker jag till Österrike nu som Au-pair och kommer hem i slutet på maj nästa år. Kommer dock hem över födelsedagen, jul, nyår. Jag kommer nu under tiden att hyra ut lägenheten till Jojjos storebror från Stockholm. Så nu under veckan som var så är jag himlans stolt över mig själv att jag hann med att fixa så mycket som jag gjorde, och då hann jag också jobba i två dagar med pappa. Några riktigt hektiska dagar har det varit. Eller veckor, kanske jag ska säga. Har gått på högvarv hela tiden, och ändå inte lyckats bli sjuk! Helt otroligt, om man pratar om mig..
Det jag är så otroligt lycklig över är att jag har hunnit träffa så mycket vänner nu innan, speciellt den här veckan. Ni är så underbara, varenda en av er! Isabella och Gabriel var här igår kväll också och myste en stund, så jag gjorde också müsliscones till oss. (Testa det! Nam nam.)
Jag har även hunnit vara hos min älskade, fina, underbara David i fem ynka dagar förra veckan. Åkte upp med pappa som ändå hade jobb där uppe. Usch vad jobbigt det var att säga hejdå.. Vi har i alla fall bestämt oss för att ta en dag i taget och se hur det går helt enkelt. (Jag hoppas med alla fingrar och tår jag har!)
Det jag däremot har gråtit mest över nu i veckan var när jag och Jojjo skulle säga hejdå i torsdags. Tur att hennes Kim var där som kunde trösta henne. Bölade verkligen ikapp vi två, skrattade ibland åt gamla minnen, grät lite till. Tog ca 25 min.. Så mycket som jag och den goa och beundransvärda tjejen har gått igenom sen sjuan, är helt otroligt!
Nu, däremot, måste jag sätta fart. Mamma ringde nu och är strax påväg för att skjutsa mig till stationen sen.
Kommer att försöka uppdatera så mycket jag kan när jag är i Österrike. Tror på att det verkligen kommer att bli en erfarenhet som heter duga!
Ha det så bra här i Sverige, och hoppas ni inte får en lika kall vinter som förra året.
Själv ska jag försöka att hinna med Alperna ett par gånger. Awesome!
♥
Egentligen har jag hur mycket som helst att skriva som har hänt de senaste veckorna. Så otroligt mycket! Men har tyvärr inte tid nu.. Känns som att jag har tusen saker kvar att fixa. Städa, diska.. Packat om och om och om igen har jag gjort tusen gånger också..
Guuud! Så mycket som bubblar nu! Alltså, för er som inte har förstått, så åker jag till Österrike nu som Au-pair och kommer hem i slutet på maj nästa år. Kommer dock hem över födelsedagen, jul, nyår. Jag kommer nu under tiden att hyra ut lägenheten till Jojjos storebror från Stockholm. Så nu under veckan som var så är jag himlans stolt över mig själv att jag hann med att fixa så mycket som jag gjorde, och då hann jag också jobba i två dagar med pappa. Några riktigt hektiska dagar har det varit. Eller veckor, kanske jag ska säga. Har gått på högvarv hela tiden, och ändå inte lyckats bli sjuk! Helt otroligt, om man pratar om mig..
Det jag är så otroligt lycklig över är att jag har hunnit träffa så mycket vänner nu innan, speciellt den här veckan. Ni är så underbara, varenda en av er! Isabella och Gabriel var här igår kväll också och myste en stund, så jag gjorde också müsliscones till oss. (Testa det! Nam nam.)
Jag har även hunnit vara hos min älskade, fina, underbara David i fem ynka dagar förra veckan. Åkte upp med pappa som ändå hade jobb där uppe. Usch vad jobbigt det var att säga hejdå.. Vi har i alla fall bestämt oss för att ta en dag i taget och se hur det går helt enkelt. (Jag hoppas med alla fingrar och tår jag har!)
Det jag däremot har gråtit mest över nu i veckan var när jag och Jojjo skulle säga hejdå i torsdags. Tur att hennes Kim var där som kunde trösta henne. Bölade verkligen ikapp vi två, skrattade ibland åt gamla minnen, grät lite till. Tog ca 25 min.. Så mycket som jag och den goa och beundransvärda tjejen har gått igenom sen sjuan, är helt otroligt!
Nu, däremot, måste jag sätta fart. Mamma ringde nu och är strax påväg för att skjutsa mig till stationen sen.
Kommer att försöka uppdatera så mycket jag kan när jag är i Österrike. Tror på att det verkligen kommer att bli en erfarenhet som heter duga!
Ha det så bra här i Sverige, och hoppas ni inte får en lika kall vinter som förra året.
Själv ska jag försöka att hinna med Alperna ett par gånger. Awesome!
♥
Another ditch in the road, you keep moving. Another stop sign, you keep moving on.
Under tiden jag ränner runt i lägenheten och fixar med det ena och det andra, spelas självklart blandat musik som antingen får igång en, eller får en att tänka till. Bra tycker jag.
Bland annat den här otroligt vackra men sorgliga låt, som har blivit en av favoriterna just nu.
♥
Bland annat den här otroligt vackra men sorgliga låt, som har blivit en av favoriterna just nu.
♥
