sabinasusanna

..sa har jag nu tagit bort hela historian fran bloggen, för mig egna skull. Om detta nu skulle bli en polissak, kan det förstöra en utredning om det ligger ute pa internet.
Jag tänkte ju inte efter saklart, eftersom att bloggen är ett sätt för mig att skriva av mig pa, och för att mina närmaste ska fa reda pa vad jag är med om nu när jag är i ett annat land. Däremot ser jag ju hur manga det är som läser det hela, och det är lite fler än vad jag kallar mina närmaste..

Hur som helst sa är saken fortfarande inte polisanmäld här än, men jag och farbror kommer att ga till hans advokat som kan ge oss rad om vad vi kan göra härnäst.
Den värsta känslan är att jag befarar att det inte är till nagon nytta att polisanmäla det här, att de inte skulle ga vidare med det. Försöka maste jag göra dock. Eftersom jag vet att jag inte var den sista som blev utsatt sa att säga, sa vill jag ju saklart i alla fall försöka att kunna hjälpa sa manga som möjligt.
Det här kan bli stort, riktigt stort, och jag behöver all kraft jag kan för att ta mig igenom det isafall. Just nu känner jag bara att jag vill hem, och speciellt krypa upp i en viss famn och känna tryggheten som jag bara gör med honom!
Samtidigt vet jag att jag inte har nagot hemma i Sverige heller, och egentligen ville jag ju stanna här till slutet pa maj, som min plan var.
Det jag känner är ju faktist att jag fortfarande mar daligt över det som hände, jag kan inte hjälpa det, och här känns det inte heller som att jag kan bearbeta det pa ett bra sätt. Jag maste bara köra vidare liksom.
Far ta det när jag kommer hem isafall.

Jag maste hitta kraft.
Jag maste hitta motivation.

Jag klarar det här!

Wien. Café Blau Stern. Tunnelbanan susar förbi da och da. Blaljusen blinkar förbi sa ofta som de gör i sahär stora städer.

...i alla fall fran denna familj.
81 dagar av sa himla mycket blandade känslor, utveckling, ny vänskap, starkare familjeband, osv osv osv. Gud sa jag har lärt mig mycket, om mig själv framför allt! Är sa glad för den här tiden här i den här familjen, fastän det har varit mycket motgangar här ocksa. Är ända riktigt glad att jag gjorde det här, och stolt över mig själv är jag!
Jag har nu ocksa hittat en annan familj i Wien som jag kommer att aka till direkt i Januari. Det gick riktigt snabbt maste jag säga. Gjorde nya profilen pa Aupair-world.net i mandags, i tisdags hade jag redan kontakt med familjen. Spännande med lite nytt! Hoppas hoppas hoppas att allt klappar som det ska! Aterstar att se bara. :) Tror det blir riktigt bra, för hon skrev direkt vad som gällde och vad jag skulle göra och inte. Da är det lite lättare att göra rätt för sig känner jag. Nära till tunnelbanan in till centrum ocksa. Tummen!

Har fortfarande sa otroligt mycket bilder jag inte har visat för er än. Blir nog ocksa ett par mappar pa fb härifran sedan skulle jag tro. Ett par bjuder jag pa lite snabbt nu i alla fall. (Far verkligen sova pa flyget imorgon!)

Wien är magisk den här tiden pa aret!!


Lördagens utekväll med Paulina, Sonja och hennes pojkvän

Innan i Sonjas lägenhet, där det sparade ur för ett lite tag ;)


Observera Sonjas pekfinger där nagonstans vid rumpan ;) Hahah, fyy vad roligt vi hade!!

I den arabiska klubben vi dansade i nästan hela natten.
GISSA om jag hade träningsvärk i magen/benen dagen efter!

I söndags, da vi firade farmor pa sin 81-ars dag :)

Farbror + kusiner

I tisdags pa den magiska julmarknaden

Igar. Gissa om jag var stolt! Ganska populära blev dem ocksa :D

Imorse, da Lilli va sjuk och stannade hemma fran Kindergarten.
De somnade ocksa sa senare.. ♥

Senare pa dagen ;)

Egoo ;)

Färdigpackat och redo för tre fantastiska veckor i Sverige!

Vill egentligen skriva hur mycket som helst hur de senaste dagarna har varit, men pratade sa länge med Ines nyss sa nu blir det bara bums i säng. Tänkte bara slänga in i alla fall ett par ord här.

Det senaste dagarna har varit omtumlande som ni kanske förstar, de som har följt vad som har hänt. Nu känns det däremot sa mycket bättre! Speciellt när jag fick spendera min sista helg i Österrike i Wien. Hade galet roligt! (Galna bilder kommer snarast.) Är ocksa sa glad att jag kunde vara med da vi firade farmors födelsedag igar! Namnam vad god mat det var där :)

Men, lite snabbt nu, angaende vad som kommer att hända till varen. Jag har precis nu innan gjort en ny profil pa Aupair world, och har redan skickat intresse till ett par familjer här i Österrike, men ocksa till USA. Kommer trots det söka sommarjobb i Sverige när jag kommer hem nu över "jullovet". Däremot har jag redan flygbiljetten klar och betald den 10de januari, som jag säkert förut har skrivit, sa kommer garanterat att flyga tillbaka da. Vore synd att inte utnyttja den biljtten tänker jag. Vart det da bär av, hur länge jag kommer att stanna, och var jag i safall kommer att bo, vet jag dock ännu inte. Aterstar fortfarande att se. Börjar i alla fall att fa det lite klart för mig i huvudet nu, men fortfarande är det riktigt svart nu när man söker en annan familj, för det blir verkligen aldrig som har trott. Sa det är bara att slänga in handduken och köra pa, annars far man ända aldrig reda pa nagot!
Det jag i alla fall vet är att jag har, som tidigare sagt, förändrats väldigt mycket under denna korta tid (som har gatt otroligt snabbt)! Jag och Ines kan nu i alla fall prata normalt igen, och har ocksa bada tva kommit fram till att det var den bästa lösningen, men jag är självklart välkommen pa besök när jag är i Österrike framöver! Kommer antagligen hit da en kortis i januari ocksa för att hämta lite saker som jag nu maste lämna här, annars blir det för mycket packning. (Dumma regler!) Har även lovat att ta med lite kort fran när jag var liten för att visa barnen, t ex pa en snöhäst som vi byggde i unga ar. (Skulle man aldrig kunna göra här. Här är det svinkallt och blasigt, i stort sett all snö är nu borta igen..) Lilli har fragat ett antal ganger ocksa om jag kan ta med din lilla Malou hit da, Johanna.? :D Sa att jag skulle fraga först ;) Haha!
Har sagt det förut och säger det igen, Ah vad jag kommer att sakna dessa barn!! Smälte lite aterigen igar när jag blev hämtad av Ines och alla barnen fran tagstationen, da sa fort jag stiger in i bilen säger Franzi glatt "Sabinaa!", Peter fragar intresserat hur min helg var, var jag gör när jag kommer hem och när jag kommer tillbaka till dem, och Lilli som vill hoppa upp i famnen och gosa sa fort vi kommer innanför dörren! :D Förstar ni att jag är som lyckligast när jag är runt dem eller?!? :D

Hursom, nu blev det en del skrivet i alla fall :). Bilder far komma vid ett senare tillfälle.
Natti!

Idag, dagen efter igar, är det bättre. Jag har tänkt, tänkt och ater tänkt. Jag har kommit fram till att det här var ända den bästa lösningen. Med den situationen här som den är nu, hade jag ända inte klarat av länge till. Men envis som jag är ville jag inte se det sa innan, utan ville bara slutföra det jag hade pabörjat. Inser däremot nu att jag bara hade matt ännu sämre utav det.

Alltsa ser jag fram emot vad som nu komma skall. Var jag kommer att bo, i vilket land, vad jag kommer att göra. Jobba eller plugga? Hmmm.. Funderar ett tag till.

Idag var jag även med kära vännen Veronika pa ett Zumba-pass, vilket var riktigt skönt och roligt! Som vanligt sa pratar vi ocksa en hel del om det mesta. Vi förstar oss pa varandra väldigt bra har jag märkt. Manga sidor är likadana hos oss. Hon tyckte även att det var väldigt synd att jag skulle aka härifran, men som jag skrev igar sa kommer jag oftare att besöka mina kära här i Österrike framöver.
Mycket är det som man redan lite planerade inför varen här, som man nu missar. Däremot överlägger jag om jag ända inte ska ta den biljetten jag har den 10de januari och aka tillbaka och ända fullfölja min tid här, bara att jag inte bor här med denna familj. Vill hellre bo inne i Wien pa nagot sätt, och bara göra nagot annat..
Som sagt, jag är superduper kluven och vet varken ut eller in nu. Nagot bra blir det i alla fall. Hoppas bara att jag kan lita pa mig själv att jag gör de rätta valen nu.

Hur som helst sa aker jag till Wien över helgen för att antagligen ga ut bade imorgon och pa lördag med tva olika "gäng", och även fira farmor i ett sakallat Gasthaus pa söndag.

Ser sa fram emot allt detta!

Gute nacht!

Hrm... Hur ska jag egentligen börja det här inlägget...
Okej, kan börja med att meddela, sa att jag har det gjort, att jag inte kommer att stanna här nästa period. I alla fall inte hos denna familj.
Jag och Ines pratade nu pa eftermiddagen, och medans jag inte kunde halla tillbaka tararna sa pratade hon pa om hur lite hon tyckte att jag gjorde här. Först trodde jag nästan att hon skämtade när hon sa det.. Vissa saker kan jag första henne att hon irriterade sig pa, men att jag hela tiden gjorde för lite.(?!!!!) Jag är ingen duracellkanin heller! Hur mycket som helst klarar inte en människa. Helt ärligt sa har jag kännt mig helt upp och ner fr.o.m ett par veckor sedan, och det har jag ocksa berättat för henne. Kan man inte har lite förstaelse när man har gjort slut med sin pojkvän?!! Tydligen inte..
Att jag har gjort för lite här later i varje fall fortfarande som ett skämt i mina öron. Varenda dag (förutom vissa helger) har jag (medans jag har passat Franzi) plockat undan efter alla efter frukosten, röjt in och ut diskmaskinen, städat mm. mm. (Under den tiden har jag även lekt med Franzi och gatt ca en timmes promenad med vagnen + hämtat Lilli fran skolbussen.) Varenda dag maste jag flera ganger om plocka/torka upp efter barnen. Jag har även ett flertal ganger frivilligt strykit hela deras tvätt!
Men, tydligen hade jag da för lite ork och var för trött hela tiden, hade för ofta ont i magen/huvudet. Säger nu att det inte är sa awkfjlkfjhghdjdka2ß9 konstigt!!
Nej usch. Först var jag ledsen, men nu blir jag bara arg..

Pratade efterat med mamma i nästan tva timmar, det hjälper alltid att lugna nerverna.. Langtar sa tills hon hämtar upp mig pa arlanda nästa vecka!! 9 dagar maste jag bara halla ut..

Det jag inte har berättat här tidigare är ocksa att denna familjesituation är fruktansvärt lik min som liten. (Ni som vet, vet vad som hände sedan..) Jag har nu statt som askadare hela tiden, utan att ha kunnat göra nagot.
Alltsa denna situation jag pratar om vet manga, men annars har jag skivit lite av det i nagot inlägg i kategorin Familjen.
Kanske är det alldeles för personligt, eller rent utav taskigt att skriva sahär mycket om denna familj här. Men för att vara helt ärlig sa är det inte stora delar av mig som bryr mig om det just nu.
Det är ocksa inte sa konstigt att jag hade ont i magen oftare än vanligt, för när jag inte mar bra eller inte trivs med det jag gör, sa far jag det. Det var exakt sa när jag gick i skolan.

Har fatt ännu ett bevis nu, som jag upplevt själv denna gang, pa att au-pair jobbet innebär verkligen langt ifran bara att ta hand om barnen. Säger bara det..
Som mamma sa; Det börjar som en smekmanad, och sedan kommer allvaret..

Men, vad ska man säga... Tva och en halv manader rikare av en nyttig erfarenhet. Eller nyttig kommer jag väl att se den lite senare. För just nu har det bara varit barndomsupprivande och ledsamt. Fina och roliga stunder ocksa saklart, men da med barnen, men i det stora hela: tummen ner!

Däremot, all kärlek till barnen som jag har fatt sadan fin kontakt med! T ex som idag, precis när jag och Ines pratade, sa kom Lilli och hoppade upp i knät pa mig och somnade.. Mitt hjärta smälter varenda gang. Vad jag älskar dem!

Det finns sa mycket mer att berätta om denna konstiga situation och varför, men orkar inte det just nu.
Nu är fragan, vad gör jag härnäst?
Jag har ju flygbiljetten tillbaka till Wien den 10de januari, men om jag ska ta den och söka ett annat jobb här och ända stanna här tiden ut, eller om jag ska bo hos mamma den sista tiden och söka jobb i falun, det är fragan..
Jag testar med att söka pa bada ställerna nu, och sa far jag se vart jag hamnar...

Maste ocksa flika in att det jobbigaste av allt kommer att vara att aka ifran min fina familj i Wien. Jag har verkligen kommit närmare dem nu under den här tiden, och man märker da hur mycket man behöver dem, även dem ocksa! Framför allt älskade faster Elisabeth, farmor och farfar.
Vad som än händer nu senare, har jag bestämt mig för att hälsa pa i Wien oftare. Det är en dyrbar relation man har med alla släktingar. Kom ihag det!

Det far räcka för nu.

De senaste dagarna har varit konstiga, det är det enda jag kan säga. Det känns bara konstigt och obehagligt här nu. Vet liksom inte exakt varför, men Ines pratar knappt med mig längre. Om jag har gjort nagot sa hoppas jag att hon säger det. Hon växlar verkligen humör som en kameleont ändrar färg. Skit jobbigt! Och Markus ska jag väl inte ens nämna. Det är för grovt att skriva här vad jag känner och inte känner för den människan. Har bara inte nämnt det här tidigare..
Fastän det kan vara mycket krävande med barnen om dagarna sa är det ända dem jag kommer att sakna i slutändan! Man har ju helt andra känslor kring barn gentemot vuxna.

Jag längtar bara mer och mer till jag flyger hemat nästa vecka! Tre dyrbara veckor far jag tillbringa med mina nära och kära! Jag ska göra de till de tre bästa veckorna i mitt liv!

Dagen började med typisk Sabina stil = sov alldeles för länge. Maste ju passa pa när det är helg :) Dessutom var det här den sista helgen innan jag aker hem som jag är här. Nästa helg kommer jag aterigen att vara i Wien hela helgen. Det ser jag redan fram emot!

Efter att ha ätit "frukost" och sprungit/torkat överallt efter barnen medans Ines pratade i telefon (:@), fick jag äntligen duscha.(!) Inte nog med att jag var sen in i duschen, fanns det inget varmvatten kvar. Otroligt roligt när man har brattom kan jag lova..! Efter lite fixande och donande och stressande, hämtade Maria upp mig för att aka iväg pa bio. Maste säga att vissa dagar vid vissa tidpunkter, tar det alldeles för langt tid att ta sig till Wien härifran. Bil en bit, sen byte tre ganger med tunnelbanan. Mühsam, som man säger pa tyska..

Däremot var det ända inte sa illa, när jag tänker efter, eftersom att Maria hade lanat sin mormors bil idag. Eftersom att hon förut hade en annan 56arig gammal Mercedes, sa bestämde hon sig för att köpa en rejäl bil som klarar av denna halka bl a. Kan bara instämma pa rejäl bil! (Satt och log en aning emellanat.)

Mormor'n kör inte sa ofta med den, sa hon blev bara glad när Maria fragade om hon kunde lana den idag. Det far hon gärna göra fler ganger tycker jag! ;)



Harry Potter var hur som helst väldigt bra och sevärd tycker jag! (Synd bara att nagra sma pojkar som satt bredvid oss Aldrig kunde halla tyst. En aning nerverande ma jag säga..)
Vi tänkte först ocksa ga pa en Weinachtsmarkt efterat, men det var sa otroligt kallt, sa vi tog tunnelbanan tillbaka till köpcentrumet (ovanför parkeringshuset) och gick till Starbucks istället. Kärlek till Chai latten en kall vinterdag! Otroligt mysigt var det där med massor med julbelysning och julmusik i högtalarna. :)


Nu sitter jag och frossar i Josh Grobans mysiga jullatar och drömmer mig bort, men inser precis nu att jag inte kommer att fa sa mycket sömn inatt.. Rackarns.

Alltsa, god natt!

Skulle ha sovit för flera timmar sedan, som vanligt. Börjar att bli tjatigt, men, jaja, far se när jag lär mig..
Är ända klarvaken och maste dessutom skriva av mig lite nu..

Hursom sa gick inte den märkliga magonten över förens igar kväll. Jag har funderat vad det egentligen kunde bero pa, eftersom att det kändes sa konstigt ont i större delen av kroppen. Kom fram till att det troligen var psykiskt.
Det som "hände" förra fredagen bearbetade jag nog inte sa himla bra, utan sköt det bara undan och försökte att koncentrera mig pa vad jag hade att göra här och barnen, vilket kändes som ett maste. Känner däremot nu att jag behöver mer tid, bara för mig själv, för att tänka. Vet inte över vad, och vad jag egentligen skulle göra, men tror verkligen att tid med familjen och med mina kära vänner skulle göra susen i detta läge. Ines, faster och vännerna här kan jag självklart prata med om jag behöver, men det är ända inte samma sak.
Därför längtar jag bara mer och mer till om tva veckor, da jag flyger hemat!
Känner även emellanat att jag behöver en paus fran detta ocksa. Den som inte har gjort detta kan nog inte första hur riktigt ansträngande och talamodskrävande det kan vara ibland.
Tur att dagarna oftast har highlights.
Som jag skrev till min gamla vän Charlotte idag; Det kan räcka med ett skratt fran den minsta, eller en varm kram fran den andra. Da har det redan gjort min dag! Tänkte pa just de tva sakerna, för att de tva var just dagens highlights. Därför har denna dag varit bra! :)

..Och jag gar vidare..
Imorgon hämtas jag upp av Maria halv tva för att aka in till Wien för att se Harry Potter 7 - del 1, pa engelska! Som tur är finns det engelska bios(?) i detta land. Klarar verkligen inte av dubbat, det stör mig nagot otroligt.. (I-landsproblem.) Det ska bli riktigt roligt i varje fall! :)

...
Jag och Ines mamma var pa promenad i solen med barnvagnarna idag. Vackra vinterland!







Bild fran igar da barnen skulle baka :)



Knallar mot sängen! Natti!

Har sa ont i magen sa att jag sitter och grater.
Allt gör ont känns det som.
Bröstet, huvudet...
Bade jag och Franzi vaknade idag pa fel sida, vilket bl a gjorde denna dag till den värsta pa länge. Känner mig hemskt illamaende och trött, och vill bara lägga mig och sova bort hela dagen imorgon..
Har inget annat vettigt att skriva, mer än att det kom ännu mer snö idag, men hade heller idag ingen tid till att bygga nagot utav det..

Far se hur jag mar imorgon. Som tur är, är Ines da ledig, sa hon sa att det inte var nagon fara om jag da sov lite längre. (Kliver annars upp 06:15 varje dag.)

God natt...

Tror nästan att nagra högre makter, eller liknande, glömde bort lilla Dörfles för ett tag, men upptäckte det idag och slängde allt de hade kvar hitat.
Helt galet vad det har vräkt ner idag!
Ines pappa, Franz, sa att det inte har snöat sahär mycket den 1a december pa typ 30 ar. Men jag är glad! Det menas att jag kom hit det rätta aret :D
Var dock meningen att jag och flickorna skulle bygga snögubbe och liknande saker, men efter inhandlingsturen var det för mörkt och vi var trötta. Dessutom blaser det sa mycket här sa att det känns ännu kallare ocksa, sa hoppas pa lite mer sol imorgon, för da ska jag bannemig dra ut fisarna och leka :D (Har tyvärr ingen bild fran snöyran, men ska försöka att ta flera imorgon.)

Idag, onsdag, är det ocksa min och Veronikas träningsdag da vi aker till Gänserndorf här i närheten och jympar lite. Hon ringde däremot nyss och sa att hon var i Wien med modern, och hade glömt bort tiden. Rackarns pannkaka sa jag, men behövde inte hänga läpp sa länge, eftersom hon kommer hem strax hem, och da tar vi en promenad istället. Tummen!


I den här kylan kan ni värma er med lite fina bilder fran sommaren istället :)


Nam nam :D

Hallo December!(!)
..
Jag tänker verkligen varenda dag pa hur otroligt snabbt tiden gar. Har redan var här i lite mer än tva manader, och flyger snart hemat igen för lite energiuppladdning med familj och vänner.
Det ser jag väldigt mycket fram emot föresten!
Julstämningen, snön, mammas mat, mammas famn, pepparkakor, glögg, värme, kyla, värme efter kyla, Wayne's, Johanna! Mm., m fl.

Hursom, det är ända tva och en halv vecka kvar ungefär, och under den tiden hoppas jag innerligt att det kommer att komma mer snö här. Tjejerna är riktigt peppade pa att bygga snögubbe, och det kan jag lova att jag ocksa är! :D Jag och Lilli försökte lite idag med det lilla som fanns, men det var bara isigt och smulades i händerna. Trakigt!
Ska tillaggas att det är max -4 här om dagarna, och det är tydligen jätte kallt för att vara här. Kommer att fa en chock när jag kommer till Sverige!

Här kommer i alla fall bilder fran dagens (första) promenad. SOLSKEN♥











Tillägger även att webcamen fungerar äntligen pa bade msn och skype nu, efter jag vet inte hur mycket plockepinn...
Har redan pratat med pappa och kära bror Gabriel, och nagot jag maste göra är att "print screena" nästa gang jag pratar med Gabriel. Kan bli sa att man drar lite mungiporna ibland, sa att säga :) (Och Franzi förstar ingenting och stirrar bara pa Gabriel och undrar vad han haller pa med, haha!)

Immer wenn du meinst, es geht nicht mehr,
kommt von irgendwo ein Lichtlein her.



Översättning pa ett ungefär:
Alltid när du tror, att det inte gar mer,
kommer det fran nagonstans ett ljus.

Kan börja med nagot positivt och säga att förra helgen helt otroligt fruktansvärt underbar och behövlig! Kan verka överdrivet att använda den beskrivningen när jag egentligen bara tog det lugnt hos min faster förra fredagen och gick ut och dansade häcken av mig pa lördagen. MEn, jag tror inte ni förstar hur, som sagt, behövligt det verkligen var för mig, och vilken energi jag samlade den helgen.
Far ocksa inte glömma att pa söndagen firade vi (faster, farbror, kusiner, farmors syster + man) farfars 81-arsdag.
Har insett hur viktigt det är för mig att aka in till Wien lite oftare, inte bara för att samla krafter inför varenda kommande vecka, utan ocksa för att ta vara pa tiden med den underbara familj jag faktiskt har där.
Som farmor t ex; Jag nämnde för faster förra söndagen att jag önskade mig en matchande mössa, halsduk och tumvantar i rött.
Halsduken är redan klarstickad, och mössan ska hon nu bara sy fast en boll uppe pa pa. Och sa säger hon samtidigt att en decimeter tar en timme att sticka, för att det börjar att göra mer ochmer ont i hönderna osv. Har förklarat att det inte alls behöver att vara klart innan jag aker hem. Skulle däremot inte bli förvanad om det är klart till nästa vecka... :)
Men ni ser, familjen här är lika underbar som familjen hemma i Sverige! Blir bara mer och mer tacksam för att jag är här och att jag valde just det här landet att vara au-pair i, och just den här platsen sahär nära Wien. (Aker till Wien om tva veckor igen för att fira farmors födelsedag, + hinna med en "tvadagars" i Wiens nattliv.)
Upp med tummen!

Hur som. Den kommande veckan som följde var mindre rolig och väldigt omtumlande.
Började med att jag pa mandagen inte kom sa bra överens med Ines, men gar inte längre in pa det. (Det är bra nu.) Kände mig lite allmänt nere bara eftersom att det är kallt och gratt ute nu, och snuvan som jag dras med som aldrig vill ge sig.
Highlighten, som vanligt, är när jag och vännen Veronika varenda onsdag gar och tränar en liten bit härifran. Tummen där med!
Men, fredagen var den värsta och jobbigaste pa länge. Jag och David pratade pa eftermiddagen i över en timme i telefonen, och kom fram till att det inte gick mellan oss längre.. Underbar som han är, var han hela tiden lugn, som tur var, annars hade det varit ännu jobbigare. Sa det hade kunnat sluta värre menar jag. Att vi ända var ganska överrens var ocksa skönt, eftersom att vi hade nästan ställt in oss pa en längre tid pa att den dagen skulle komma.. Saklart blir det jobbigare när man väl tar upp det. Var helt röd i ögonen sen när jag skulle lägga mig senare för allt gratande, och vidare bra sov jag självklart inte heller..

Därför bestämde jag mig för att aka till faster igar igen, bara för att ta det lugnt, prata och sova länge. Det hjälpte mig väldigt mycket! Idag känns det saklart fortfarande tomt och konstigt, sa som i fredags, men ända bättre. Det blir en process som kommer att ta tid, men det är tillatet.
Hur som helst sa mötte vi upp farmor och farfar igar pa en liten julmarknad och drack punsch. Julförberedelserna och utsmyckningarna i innerstaden osv osv, gar inte ens att jämnföra med Sverige. Kan bara säga att Wien är väldigt speciellt, fastän det är svinkallt sa är det en otroligt mysig stämning i hela staden. Det gar bara att älska!
Eftersom att faster känner mig sa bra sa gjorde hon världens bästa kvällsmat! Da hade jag pa riktigt mina mungipor uppe vid ögonen, och jag var plötsligt 6 ar igen! :D

Pannkakor fyllda med olika frukter och glassorter. Ovanpa: halvsmält choklad och vaniljspritsgrädde :D
Perfekt tröstätar-Sabina-"mat" :]


Idag var ocksa faster och jag i ett väldigt intressant museum mitt inne i staden. Silverkammaren, gamla kejsarinnan av Österrike: Sisi's hela historia, och ocksa hur hennes man kejsaren bodde, osv.
För mig, som Österrikisk medborgare, känns det lite som en plikt att lära mig mer om Österrikes historia, som enligt mig är intressantare än den svenskas, i alla fall det man lärde sig i skolan. Kan i försig bero pa att man fick höra samma sak om och om igen och om trakiga gamla krig, sa att man tröttnade.
Hursom, det var intressant och fick mig pa andra tankar i  i alla fall 3,5 timmar.


Kan ocksa meddela att den första snön kom idag, och jag är glad som en liten ..jag vet inte vad.
Hoppas bara det ligger kvar till imorgon, för i safall drar jag ut barnen och leker. Hihi :)

Sängen kallar!
Godnatt!

Förra helgen sov jag aldrig i Wien his min faster, utan jag och Maria var bara inne och inhandlade lite julklappar. Rida kunde vi inte heller för att det regnade. .
Däremot red jag med Maria och Veronika igar istället. Tränade gjorde jag igar igen ocksa. Minst varje onsdag blir det, för har nu köpt ett kort där nu. Upp med tummen!

Idag var nog den mest ansträngande dagen hittils tror jag. Vet inte exakt varför, men jag var i alla fall inte mig själv riktigt kändes det som. Sovit daligt, och bara allmänt vaknat pa fel sida. När jag har sadanna dagar här sa känns det som att lilltjejerna känner av det, för precis da gör de precis tvärt emot allting. Antagligen känns det bara sa för att jag är lite upp och ner, men ända, känns sa.

Dagens highlight var att jag mamma ringde upp mig, och som alltid rinner tiden iväg väldigt snabbt när vi pratar, sa läänge blev det. ♥

Imorgon aker jag och Maria igen till Wien, ocksa för att handla lite klappar och annat nödvändigt jag behöver. Medans hon senare aker hemat kommer jag att stanna i Wien hos min faster och sova där hela helgen.
Jag och V kommer nämligen att ga ut pa lördagkväll och skaka lite rumpa.
Min farfar fyller ocksa ar pa söndag, sa da överraskar faster och jag fammo och faffa med att jag kommer da. Inte direkt varje ar det händer. Eller rättare sagt aldrig. Ska bli riktigt trevligt som omväxling!

Ser otroligt mycket fram emot denna helg!


Tänk att jag far ta hand om den här gullungen varje dag!
Älskar den här bilden av nagon anledning :)


God natt!

Rubriken far bara tala för sig själv.

Skriver bara nagra rader nu som hastigast. För sent för mig att vara uppe nu egentligen, med tanke pa att det var en extra anträngande dag idag. Tur att det inte är det varje dag i alla fall.
Att det tar sa otroligt pa krafterna bara av att den minsta inte vill nagonting och grater för minsta lilla när det inte gar som hon vill, tror man inte.
Men som sagt, det är inte alls sa varje dag.
De tre barnen blir bara underbarare och underbarare i mina ögon i alla fall. Kanske för att det märks att de accepterar mig med mer och mer med tiden som gar. Tummen upp!

Igar var jag och Veronika igen iväg och tränade Bodywork här i närheten. Känns helt rätt i kroppen nu!
Innan det var jag, Veronika + Maria ocksa iväg pa en ridtur. Var lite sent ute sa att det hann bli mörkt pa slutet. Att rida i manskenet var däremot inte heller helt fel!

Imorgon ska jag aterigen ut och rida med Maria pa förmiddagen, och efter det aker vi in till Wien för att kolla lite julklappar. Eventuellt sover jag över hos faster Elisabeth. Har däremot inte fatt tag pa henne, sa det aterstar att se.

Nu maste jag hoppa i säng bums och drömma mig lite framat tills jag far träffa min underbara familj, pojkvän, vänner igen. Längtar efter er alla otroligt!


Bjuder även pa en härlig bild pa lillfisarna när de "akte tvättkorg" för ett tag sedan :)

Är för trött för att göra ett inlägg egentligen, men det var sa längesedan nu, sa det var ända dags.

Kort kan jag bara meddela att jag i onsdags tränade med Veronika, vilket jag verkligen kände efterat!! Kändes att jag inte hade tränat mina muskler sa pa länge. Sa det var dags! Vi kommer i alla fall att fortsätta att ga pa det sa kallade Bodywork passet.

I torsdags, pa kvällen, blev jag dundersjuk och fick feber och hela köret. Hade sjukt ont i kroppen överhuvudtaget. Gick och la mig tidigt, sov i nästan 14 timmar, svettade som attans, men vaknade en aning bättre. Inte alls frisk, men bättre. Antar att det var kroppens försvar för att jag gick sa hart pa sa plötsligt, eller liknande..

Idag har jag haft en brännande smärta i övre magen, utan att veta varför. Ines mamma sa att hon ocksa hade nagot liknande. Mysko.. Hoppas bara att det inte blir värre.

Men! Dagens highlight: Lillflickorna somnade (för andra gangen) i min famn idag :D. (Smälter sönder.) Ines var pa en mässa här i närheten pa kvällen, och tjejerna hade inte sovit nagot alls idag pa dagen, sa de bada somnade in redan vid sju efter att jag hade läst en liten saga :). *Ler ända upp till öronen*.


Hur som haver. (Säger man sa?)
Bröllop/Erding - del 2:



När alla "plingade" i glasen skulle brudparet varenda gang pussas.
Det plingade ett par ganger under kvällen :)


Lilli och pappa Markus dansar till Rock around the clock




Ines bror med flickvän

Ines föräldrar, Ulrike & Franz


Peter med ett läskigt öga

Stephan, Caro, Philip

Precis innan hemgang, da Franz ser helt slut ut. (Drar egentligen bara haret bakat.)


Är sa glad att jag fick vara med den helgen!


Imorgon kommer pappa pa besök i ett par timmar pa eftermiddagen :)
Sovadags!

Ursch!, börjar jag det här inlägget med. Vädret paverkar en galet mycket, i alla fall mig. Har nästan varit storm här de senaste tva dagarna, och man hör ofta hur saker blaser omkull utomhus. Inte alls konstigt egentligen, eftersom att det är sa öppet här. Men! Som tur är försvinner inte min abstinens för att vara ute och ga varje dag för det! Helt ärligt far jag det. Det kryper i kroppen annars. Igar var jag och barnens mormor ute med vagnarna en kort runda, och idag gick jag själv med hunden en laang runda! Tror det blev uppat tva timmar.

Nu ser jag en dubbad Never back down... Tur att jag har sett den förut. En riktigt bra fightingfilm förövrigt, som jag rekomenderar starkt!
Fryser som ett as dessutom. Nackdelen med ett rum i källaren.. Kryper alltsa strax ner under täcket och fixar mina naglar :). Inte sa intressant information, men de här stunderna för mig själv pa kvällarna är väldigt viktiga har jag märkt. Speciellt när man far växla nagra ord med min kära David :) Viktigt!
Ska däremot inte fa det att lata helt lätt och att allt är frid och fröjd, för tvärtom är precis vad det är. Ett sadant här avstand tär som bara den pa ett förhallande. Ingen av oss hade ens kunnat föreställa oss innan pa att det skulle bli sahär tungt. Men det enda vi kan göra är att försöka att kämpa sa langt det gar.
Väldigt personligt blev det nu, men kändes ända viktigt att fa skriva av sig det. För som sagt sa är det verkligen inte alltid sa lätt att vara här, och ocksa veta att det är sa länge till. Jag trivs här jätte bra, verkligen, men mitt andra liv där hemma är inget man direkt släpper sa lätt. Speciellt när sa värdefulla människor finns där.
Vill ocksa säga att jag älskar dig med Johanna, underbara vän!


Orkar inte lägga upp resterande bilder nu.
Är trött fran dagen och blev nu lite smatt nere.
Da hjälper det att fixa naglarna ;)
Ines kommer förövrigt hem fran England imorgon, där hon har varit sen i lördags hon sin bästa vän.
Skönt maste jag säga, för hon kan man alltid prata med :).

Natti!

Gud, tiden gar snabbt!
Dagarna gar sa fort, sa hinner eller orkar knappt aldrig att uppdatera. Samtidigt sa är det saaa manga ganger som jag gör nagot under dagen med barnen eller promenarar, som jag tänker att nu skulle han/hon varit här, för att se det jag ser...
Ni anar inte hur ofta jag tänker sa.
Alltsa sa finns det egentligen sa mycket att berätta och skriva om, men hinner liksom inte med. Min kära vän kameran är med ganska sa ofta i alla fall, sa finns otroligt mycket bilder redan. Tyvärr kan jag omöjligen lägga upp alla. Har en stenaldersdator här pa rummet, sa gar väldigt segt ocksa för den delen.

Förra helgen var vi alla i Erding/Tyskland pa bröllop. Ines kusin gifte sig. Alla de fyra dagarna vi var där gick sa otroligt snabbt, tyvärr.
Den helgen däremot är nagot jag läänge kommer att komma ihag. Fick träffa ännu fler nya och trevliga människor, pratade med ett par som möjligen kan vara viktiga kontakter i mitt framtida drömyrke (hemligheten stannar hos mig ett tag till), och för att inte tala om själva bröllopet!! Det bröllopet gar inte ens att jämnföra med ett svenskt.
I försig sa var jag ungefär 12 sist jag var pa ett bröllop, men ett sadant upplägg som detta existerar inte ens i Sverige.
I Österrike är man ocksa mestadels katoliker (rätta mig om jag har fel nu mamma), sa själva vigseln i kyrkan är ocksa annorlunda. Antar att det är sa i Tyskland ocksa. Mycket mer utsmyckad kyrka, inget Nu kan du kyssa bruden (eller vad man nu säger).
Hur som helst, sa gick vi direkt efter vigseln till en byggnad intill, närmare bestämt Erdinger Weißbier's gamla bryggeri som de har gjort om till ett sa kallat Gasthaus (nästan säker pa att det heter sa). Som en mysig resturang/"pub" med Bayersk stil, eller liknande.
Först möttes vi av champange och lite "mingel", sedan av ett stort urval av olika tartor. Helt galet! Mums mums i alla fall! Efterat, lite paus, lite dans, sedan en fruktansvärt god trerätters. En riktigt god och smakrik soppa, en vällagad och otroligt god fisk med potatis + grönsaker, och till efterrätt en helt underbar Kaiserschmarrn.
Kvällen fortsatte lika underbar efter middagen, med mer dans, vin, lekar, mer vin, mer dans, skratt, och ont i fötterna av höga skor. De tva som nästan hela tiden stod för underhallningen var tva män som satt med jag vet inte hur manga instrument, och var riktigt duktiga! Live-musiken varvades däremot med lite klassiskt under maltiderna.
Kände mig för övrigt skit snygg den kvällen ;).


Kommer bara att lägga upp ett fatal bilder därifran nu, och sa far mer komma en annan gang.









I källaren, samma byggnad





Det blev nagra st ända. Resten far komma senare.

Sängen väntar.
Gute nacht!

Trött, trött, och ater trött. Det här blir en snabbis.

Som jag (tror) har nämnt förut, sa gar det bättre och bättre för varenda dag, och jag börjar bli betydligt mycket mer talig, med skrikandet t ex. I början trodde jag faktist aldrig att jag skulle sta ut med det.
Känns dessutom som att jag har varit här mycket längre än vad jag har varit, i alla fall ett par manader mer. Kan ända inte första att jag redan har varit här i snart en manad!! Dagarna gar verkligen snabbt.
Jag tycker sa mycket om det här, och känner att jag kommer in i den här vardagen mer och mer hela tiden. Samtidigt maste jag säga att jag längtar hem emellanat. Eller, speciellt till Johanna.
Gardagens highlight var att fa prata med henne en stund i telefon!
Samtidigt far det inte ga alldeles för snabbt här, sa att man ända hinner att njuta av den här tiden ocksa.
Flygbiljetten är förövrigt bokad och klar nu tur och retur. Stannar i Sverige i tre veckor. Ser jag mycket fram emot!
Mamma, kommer du och hämtar mig pa Arlanda fredagen den 17de dec, kl 15.15? :)

Idag pa eftermiddagen har jag och nyfunna vännen Veronika, som har häst här och är lika gammal som mig, varit i Wien och shoppat/ätit. Hur trevligt som helst! Och jag blir lika sald pa Wien varenda gang!
Letade bada tva riktigt länge efter en vinterjacka. Galet svart att hitta, men tillslut föll jag pladask. Billigt blev det tyvärr inte, men den här hoppas jag att jag kommer att ha länge!




Hittade även en fin kofta, som V även köpte i mörk/militär grön.



Imorgon blir det aterigen ridning med Maria. Förväntar mig mer träningsvärk!

Gute nacht!