sabinasusanna

Hittade lite fler bilder på mammas dator nu från Skövde 13de - 15de maj






På relaxen





♥

Nu har jag kommit hem från balen, och ojojoj vilka flashbacks man fick. Känns som att det var igår som man satt där i bilen och var jätte nervös och att man fick stanna i gången hela tiden för att alla skulle ta kort på varenda par. Var med trots att jag hade hög feber. Vilka minnen jag har från den kvällen!
Helt otroligt vilka förmåner Bjursås eleverna har med att få vara på Dössberget också, sådan otrolig utsikt!

Jag blir nästan tårögd. Kan inte förstå att min lillasyster redan går ut nian! ♥













♥

♥

Vaknade för en stund sedan och har redan ätit resten av pannkakorna från igår. Mycket gott!
Nu ljuder NRJs webbradio musik ur mina högtalare och ut ur öppna fönster. Jag måste ta en snabb dusch för att ta bussen till mamma om ett tag. Isabella har sin bal ikväll och jag har lovat att sminka henne till det :)

Isabella och jag, förra sommaren på Öland ♥




♥

Sol, god mat, mammakramar, systersnack, Tisslangos.
Ganska underbart!



Nu ska jag gosa ner mig i sängen och kolla på film :)

Trevlig kväll!



♥

Guud i himlen! Jag insåg precis hur längesen det var jag skrev här.. Galet vad tiden går fort.
Jag var i alla fall med mamma och lillasyster i Skövde hos morbröderna förra veckan på våra lediga dagar, vilket var huur trevligt som helst. Mamma fick inte köra sin egna bil en enda gång då heller för det skulle tvunget jag göra :D
Tänkte skriva och lägga upp bilder därifrån direkt när vi hade kommit hem, men det blev ganska sent och i princip direkt när jag kom hem fixade jag mig för utgång. Har kännt mig som ett stort psykfall det senaste dagarna efter det i alla fall, typ dåligt självförtroende svacka och gråtattacker för allt möjligt. Skiiit kul!.. Nä, hatar det.
Men nu Sabina ganska glad, men trött :)
Jaja, snack snack.
Här kommer i alla fall lite bilder från Skövde.

Morbror Tomas fyllde år den 13de
Tomas sambo Lotta, Tomas, kusin Noel, morbror Micke på ett hörn 


♥

♥ :D

En suddig kusin Johannes och lillasyster

Noel som tycker om att hålla i öron :)

Goo bild!

Jag smälter!

Morbröder


Sedan har jag tyvär inga egna bilder från lördagen, men då var allihopa förutom Micke på ett jätte fint och roligt äventyrsbad där vi plaskade runt och åkte massa kana. Hur kul som helst! Efter ett tag så gick jag och mamma ensamma till relaxen som också fanns där och där var vi i ca 2 - 2½ timmar. Jätte avslappnande var det och härligt med egen tid med världens bästa mamma också :) På kvällen tränade vi alla tre med Micke på Friskis också (Y) 
På lördagen innan hemfärd kom Tomas med familj till Micke där vi grillade massa gottgott :)

Smälter igen!



Innan hemfärden


Måste säga att det var en riktigt trevlig liten tripp och himlans kul att träffa lite släkt igen :) Brukar bli 1, max 2 gånger/år.

Nu måste jag göra klart lite för skolan imorgon och sussa sen. För sent i säng as usual.. 

Föresten; 22 dagar kvar till studenteen!!! :D



♥

Igår började dagen med att jag klev upp halv tio (känner mig jätte stolt eftersom att den vanliga tiden på helger blir runt ett-två..) och åkte ut till mamma för att fira en tidig mors dag, eftersom att det blir så mycket annat jippo senare på månaden. Jag blev bjuden på en uunderbar lax/spenat lasange som Mats gjorde och efteråt gjorde Isabella den godaste efterrätten jag någonsin har ätit, utan överdrift! Den bestod av massa olika frukter, två marängplattor (hemmagjorda), grädde, nötter, tre olika hackade chokladsorter, och säkert något mer också :P En riktig kaloribomb, men så galet gott!!


Min bebis var också med på en hörn som vanligt :)
♥


Denna dag har varit vääldigt lugn. Klev upp vid ett, duschade, Johan hälsade på och skulle fixa datorn, men hann inte klart med det riktigt så eventuellt kan den installeras om ikväll eller imorgon. Eftersom att jag är totalkass på datorer överhuvudtaget så är jag ganska tvungen att få hjälp..

Nu håller jag på att göra en lasange så måste rusa och göra klart den nu innan jag hungrar sönder.

Ha en trevlig kväll!



♥

Hejsan allihopa!
Mitt internet la ner igår kväll (och krånglar till och från fortfarande) så kunde inte skriva något efter baket. Men jag stod till halv 1 och skulle diska allt också, så var så himlans trött då ändå så kanske var lika bra.
Vi sålde lite idag i alla fall men åkte hemåt till mig efter ett tag och kollade på film och åt lite av det som blev över.
Här har ni det riiktigt goda resultatet:

♥!

---

Jag har enbart degat hela kvällen och legat i sängen och kollat på diverse program på tv. 
Har också precis ätit en av mina alla supergoda sallader.
Denna gång innehöll den:
1 påse blandat sallad (sommarmix)
ca. 1/3 gurka
1/2 paprika
Tärnad Edamer ost
Ett par/tre strimlade soltorkade tomater inlagda i olja och pesto
Två tärnade avokados
Lite extra olivolja

Krispig men även krämig. Mums!
Man tager det man haver hemma helt enkelt. Blir alltid lite olika varenda gång :)


Denna kväll tänkte jag gå ut på en långpromenad också, men hade så sjukt ont i huvudet och var jätte trött. (Jag vet att man blir piggare av frisk luft mamma :), men orkade bara inte idag.) Istället låg jag och tänkte för mycket efter att Ida och Johanna hade åkt, igen, så pratade länge med mamma i telefon då. Humöret är lite bättre nu än innan, nu är jag bara ruskigt trött istället så ska lägga mig snart..
Men emellanåt kan jag bara inte slå bort tankarna angående pappa och även min äldsta bror som jag inte innan har berättat så mycket ingående om. Också en något sorglig situation där..
För att börja med pappa så kan jag ju berätta att det inte har ändrats någonting sedan det senaste inlägget om honom, där jag berättade ganska långt och ingående om situationen just nu. Ändå tar det fortfarande upp alldeles för mycket tankeverksamhet och koncentration. Det stör mig något alldeles fruktansvärt! Jag vill ju inte bry mig, han är inte värd det. Jag vill bara kunna strunta i honom och låta han leva sitt patetiska liv där han bara sätter sig emot oss och bara jävlas.. Hatar honom. Vet inte hur många gånger jag har sagt det de senaste åren om honom, men faktist tror jag att det är ganska så sant. Känner liksom inga som helst känslor för honom. Och hur skulle man kunna göra det för en person som inte var närvarande när jag och mina syskon var små alls. Visst gjorde vi vissa utflykter med bl a kanot osv, men det var så sällan så att det sämre stunderna tog över. Det värsta var att han inte ens var närvarande fastän han var hemma, för att han var så inne i hans jobb/företag hela tiden..
Då jag känner att jag bryr mig om detta är ändå för att man (dumt nog) har förhoppningen att det någongång någonstans ska dyka upp i hans huvud att han har gjort fel och faktist från hjärtat be om förlåtelse och faktist ändra sitt beteende. Men det kommer inte att hända. Inte min pappa. Han är alldeles för stolt, eller något liknande skit, för det.
Okej att han är uppväxt i en helt annan kultur med en helt annan uppfostring än vad faktist är ok. (Han är uppvuxen i Wien, Österrike för de som inte visste, och kom till Sverige när han var 22 år.) Det förekom barnaga då han växte upp, vilket han tog med sig till oss därifrån. Den här allmänt instängda personligheten då han har så himla svårt att dela med sig av vad det han känner kommer ju också därifrån.
Jag har tänkt en hel del på det där och hans bakgrund, och även om jag är så upprörd och förbannad på honom att han ens har mage att hålla på som han gör, så förstår jag nu att han helt enkelt inte vet bättre. Sorgligt nog. För det rimliga för mig är ändå att man lär sig av sådana saker ifall ens föräldrar han slagit en som liten, att man inte för det vidare. Eller om man inte har fått mycket kärlek överhuvudtaget som liten, att man är extra noga med det till sina egna barn sedan. Men sorgligt nog är han nog inte kapabel till sådant.

Då jag tänker på honom och situationen som mest i alla fall är när jag ser kompisar som har världens bästa pappa som bara älskar att ta sig tid för sina barn, 5-åringar som tonåringar. Som är glada och på riktigt är närvarande när de kommer hem från deras jobb och pussar sin fru kärleksfullt osv. När har jag sett sådant själv hemma liksom? Inget jag har lagt på minnet i alla fall. Har det ens hänt mamma? Påminn mig gärna isåfall. 

Okej att jag inte själv har barn än så jag har verkligen ingen aning om vilken förälder jag skulle bli, och jag har då hört att det ofta inte blir som man har tänkt sig. Det tror jag på, men en sak är säkert som jag är väldigt beslutsam över, att jag älskar barn redan nu och tänk sen när det blir ens egna. Obeskrivligt! Jag ser ju bara på mina kära vänner som har deras egna nu hur det har förändrat dem. Jag då aldrig kunna röra något barn på ett totalt oaccepterat sett, så jag förstår inte hur så många ändå tänker..
Jaja, nu kom jag lite utanför vad detta egentligen handlade om, men om man skulle knyta ihop min pappa-situation med ett ord så är det bannemig riktigt sorgligt.

Nu över till min äldsta bror Kristian. Jag förstår bara inte vad som har hänt där!
Förra året så började han plugga Nanoteknik med Japansk inriktning på KTH i Stockholm, så han köpte en lägenhet i Jakobsberg och flyttade dit i Augusti. Däremot blev han tillsammans med en jätte trevlig tjej i Juli, som jag har träffat 1 gång.
På julaftonsmorgonen gick han ner på knä och friade till henne.
På mammas födelsedag den 2a februari ringde han och berättade att Kimberly var gravid.
Nu har han hoppat av KTH på obestämd tid för att vara hemma när lillen kommer, så just nu jobbar han kvar på det jobbet han hade innan han började plugga.
Kimberly har bott länge hos sin mormor i Gävle/Sandviken trakten, så nu ska de köpa hus där också. Vet inte alls riktigt hur det går med allt för dem för nu är det så att vi knappt alls pratar längre.
Jag och Kristian har varit hur tajta som helst förut, och visst förstår jag att det inte kan vara så längre att man delar precis allt med varandra osv. Men det skadar bannemig inte att ringa någongång för att bara höra hur det är med familjen, men tydligen har han skaffat en ny familj nu, så då måste man välja bort den "gamla" eller?
Jag blir verkligen uppriktigt ledsen när jag tänker på det här, för vad har vi gjort för att förtjäna den här behandlingen? Saker som kanske pappa gjorde mot honom när vi var små, det var han som gjorde. Då vi gjorde saker som Kristian fick ta skiten för för att han var äldst, det var bannemig pappa som gjorde det valet. Ingen kunde ju säga emot honom, så vad skulle vi eller mamma göra (om hon såg)?
Eller alltså, detta är egentligen spekulationer på varför möjligen Kristian fryser ut oss så totalt, som jag egentligen inte kanske borde fördjupa mig i så överdrivet.

Jag kan i alla fall berätta en dröm jag hade om honom härom dagen.

Jag hade kommit överens med honom att jag skulle hälsa på i deras hus i Gävle bara över dagen. Det var sommar men ändå ganska gråmulet. Jag var nervös hela vägen dit då jag bara satt själv och tänkte i bilen på vad jag skulle säga till honom eller om det skulle kännas konstigt på något vis, eftersom att det ändå var ett halvår innan vi träffades sist. Efter lite instruktioner så hittade jag tillslut dit, och jag märkte tydligt i telefonen att han lät väldigt trött och sliten. När jag väl svängde in på gården så öppnade Kimberly dörren som då hade fått en väldigt stor mage. Ut sprang också deras två hundar. Men det som chockade mig mest var när jag såg Kristian komma ut, och jag brast i gråt med desamma. Han hade väldigt tydligt blivit smalare, tanig, och hade mörka ringar under ögonen. Jag kramade bara om honom väldigt hårt och kände på riktigt hur mycket jag hade saknat dom kramarna.. 

Drömmen kändes alldeles för verklig.




♥ 

Ååh vad ska man göra?!? Jag som har haft en relativt bra och härlig dag med allt solsken och bara en lektion, och därefter solariet. Så det var bara toppen! Men nu sitter jag och funderar på det som jag fick höra igår, som var orsaken till att jag inte hade på datan överhuvudtaget igår för orkade bara inte.

Nu känner jag att jag bör skriva av mig.

För de som inte vet så har min uppväxt, och speciellt tonåren varit ganska turbulent. Det har medfört en hel del ärr och gamla saker som dyker upp i gräl idag. Mamma och pappa var gifta i 18 år, vilket jag tyckte var alldeles för länge, men mammas önskan efteråt var ändå att de två kunde kommunicera som normala människor, men icke. Det gick bra ett tag, men efter att jag flyttade till min äldsta bror i ett halvår och mamma som blev sambo med världens snällaste människa började det bara gå utför. Han slutade betala det han skulle till mamma. (Underhåll osv.) Bråken mellan dem blev bara fler och fler.
Året efter, då jag äntligen fick min egna lägenhet, var han i Thailand och fick inte reda på först att jag hade fått den, vilket gjorde honom ännu mer sur för då hade han inte koll på läget längre. Han satte sig emot direkt och började bråka om saker han trodde han hade rätt om. Jag blev otroligt ledsen och arg för att han innan hade varit engagerad i att hitta en lägenhet och skulle betala osv, och så gjorde han såhär sen. Jag sa till honom att om han inte skrev på kontraktet den dagen det skulle ske så bröt jag kontakten med honom. Så sagt och gjort så ledde det till det, för självklart fortsatte han att tjura. Det var ingen kontakt alls fram tills kort innan jag slutade skolan. Då gick han med på att komma till skolan för att kuratorn skulle vara med som en tredje person. Annars skulle han aldrig ha lyssnat på vad jag hade att säga.. Det löste en del och sakta fick man försöka bygga upp något igen under sommaren då jag ändå jobbade hos honom.

Men så som det är nu hade jag inte kunnat drömma om att det skulle bli!

När jag flyttade in i början på Mars förra året då så kom mamma och pappa överens att de skulle dela på kostnaderna för lägenheten (hyra, el, bredband) och ett kontrakt skrevs mellan dem två som gäller till slutet på Augusti det här året. Då betalade han plötsligt inte det han skulle till mamma på fyra månader. Bråk igen..
Nu är man tillbaka på ruta ett igen. Han struntar i att betala mamma det han ska och har helt enkelt bestämt sig för att hata mamma. Han kallar henne "en skam för den svenska kvinnan" och tror att hans beteende mot henne inte alls ska påverka mig. Vad i helvete tror han själv!?!! Går det inte in i hans huvud att det är självklart att det påverkar mig när han nedvärderar henne och bara beter sig som en skit!?

Nu igår så hämtade jag upp mamma efter hennes jobb för att jag hade lånat hennes bil under eftermiddagen, så vi passade på att prata länge om allt möjligt, och då tog hon då upp ännu sak som han nu hade skivit till henne.
Mamma har ett tag tillbaka försökt att kommunicera med pappa, först via telefon vilket inte gick, så då skrev hon brev där hon även skrev om en hyreshöjning osv. Han läste aldrig ens breven. Han skrev tillbaka till henne först nu i helgen som var, och sa att han ville gå till rättegång för att bevisa att mamma sköter mig rätt..
JAG BLIR SÅ ARG OCH LEDSEN SÅ ATT JAG INTE ENS VET VAR JAG SKA TA VÄGEN!!
Han har alltså fått för sig att mamma inte ger mig tillräckligt med pengar för att jag tidigare i år råkade kläcka ut mig att det var lite snålt och att jag inte hade råd med dansen osv. Men då är det väl för faan mina prioriteringar det mer är fel på! Mamma "sköter" mig alldeles utmärkt, och om det är någon som gör det så är det hon! Jag ska inte få mer saker och pengar än jag redan får. Jag måste ta ansvar själv för saker och mina kostnader nu.

Det finns ingen som helst logik i det han håller på med, och även om jag vet att han inte har rätt att gå till rättegång för en sådan sak så känner jag mig fortfarande otroligt klämd och förtvivlad jag har ingen aning om vad jag kan göra! Om jag bara kunde förstå hur han tänkte och vad han var ute efter.. Makt? Mig? Pengar?
Han förlorar ju precis allt som han håller på, och specielt pengar om han nu vill betala en jurist.. Han förlorar mig också för den delen. Fattar inte.

Däremot måste jag ju hylla mig älskade mamma för att hon är underbarast i världen! Vet inte alls vad jag skulle ha gjort utan henne ♥



Vad hade ni gjort i den här situationen?



♥