Svaret på rubriken återstår att se. :)

Herre min jee! Var ska jag börja?! Jag vill skriva allt pa en gang, men far nu ta och pusta en liten stund och samla mig, och sen ta en sak i taget.
Det är inte bra att inte uppdatera pa länge, da blir det sahär ..ivrigt mycket att berätta! Nu har vi i alla fall fatt internet till kontoret, äntligen(!), sa nu slipper jag sitta sena kvällar pa Tekniska Universitetet och vara rädd för att bli inlast..
Oupsi, har glömt att berätta en liten rolig detalj som hände för ett par veckor sen. Da hände det nämligen, att jag blev inlast där alltsa..
Jag hade bara nyckeln till kontoret där datorn var, för att alla andra dörrar var upplasta under dagtid och ända ganska sent pa kvällarna ocksa. Däremot, när jag satt där en kväll under veckan, och skulle ga därifran kl tolv, sa gick jag som vanligt ut igenom en glasdörr som jag alltid brukade där man kommer till innergarden, och sen maste man ga igenom en stor träport för att komma ut till gatan. Den porten var ju saklart last, och saklart glasdörren utifran ocksa, + allt annat runt omkring mig.. Eftersom att jag inte hade en aning om att det fanns ett securitynummer man kunde ringa dygnet runt till vakterna som var där, och att min farbror inte var anträffbar, sa ringde jag polisen i lite smatt panik. Med inga erfarenheter av österrikisk polis (som dessutom ser lite läskiga ut, enligt min mening) visste jag inte alls hur jag skulle bli behandlad som en liten förvirrad tjej inlast pa ett universitet mitt i natten, som bara ville lana farbrors dator.. Det later ju inte sa bra, och det tyckte uppenbarligen inte polismannen jag pratade med heller.. Jaja, de som kom dit och släppte ut mig var trevligare i alla fall.
Som sagt, äntligen internet här!

Nu till lite relevantare saker.
Förra veckan, tors/fre, var det inskolning till det nya jobbet. Pa torsdagen var det mest teoretiskt, alltsa ocksa ett test. Det testet gick at skogen, mycket pga att det var riktigt manga av fragorna jag inte ens förstod, synd nog.. Sa däremot ocksa att jag mer är en praktiskt människa än en teoretiskt, sa fredagen gick alltsa mycket bättre! Da fick vi klä pa oss hela outfiten och lära oss att servera och debrassera (stavning?)(alltsa avduka) pa olika sätt, flera ganger. Det svaraste var absolut att debrassera. Det kan ni kanske föreställa er med fem tallrikar pa en arm ;). Jag har i alla fall koll pa hur jag ska göra det, sa nu är det bara att träna upp tekniken!
Efter att vi var klara ungefär vid halv tolv pa fredagskvällen, var vi alla sjukt partytaggade! Konstigt nog egentligen, men ledaren sa att de bjuder alla pa en öl, och vem säger nej till det?! :D Vi akte först till en bar i 1a distriktet i ett par timmar för att släppa lös lite. Sen akte de flesta till en hemmafest som en anställd hade en bit därifran. Jag som sa att jag inte skulle stanna sa länge, egentligen, var en av de sista som akte därifran, kl 7 pa morgonen, och somnade i min egna säng halv 8.
Galet, men vi hade ocksa galet roligt! Sa sköna människor som jag redan har fatt kontakt med därifran, har jag inte träffat pa länge! Tva av dem kommer jag redan att jobba med nästa vecka pa tva event, ett i Linz och ett i Wien. Ser mycket fram emot det! Denna vecka fanns det tyvärr inga lediga jobb, sa nästa tisdag blir mitt första. Tummarna!!

I söndags, och igar var jag även hos psykologen ute i Neuwaldegg. (Sa himla fint där, och bara ca 25 min med sparvagn utanför innerstaden!) Jag kan bara säga: Omtumlande!! Helt galet, men som hon säger sa kan man inte fly fran sig själv. Det undermedvetna hinner alltid ikapp en. Hon, och jag själv ocksa, har däremot märkt förändring hos mig själv sen jag började där. Det känns sa jäkla bra!! Hon är ocksa ruskigt bra, sa jag har verkligen haft tur som har hittat en psykolog som jag klickade med sadär direkt, för det är verkligen inte självklart, vilket jag vet sen tidigare erfarenheter gällade just det.
Efterat, igar, gick jag till SPAR och köpte mig en glass och vandrade igenom en heelt underbar superlang all´e med solen i ansiktet och massa fagelkvitter runt omkring mig. Tala om att det gjorde gott för själen efter en sadan urtömning innan.
Det var just en lat, en väldigt speciellt lat för mig, som jag spelade om och om igen medans jag gick där. Glee's underbara cover pa Don't stop believin'. Den laten kommer jag att nu härdanefter bara förknippa med den resan jag gör här, precis just nu! Hur "bara" en lat kan betyda sa mycket för en, kan man nog bara själv första, som hittar en sadan under sadanna här situationer.

Jag tänkte avsluta det precis sahär nu. Positivt. Precis som jag försöker, med hela mig, att göra med allt nu.
Positiv. Glad. Framat. Datid. Framtid. Lycklig.
Inget. Kan. Stoppa. Mig. 
Precis den människan kommer jag att framsta som, och ocksa att vara, när jag kommer hem och 69 dagar!


Var aldrig rädda för att tro pa er själva, för att vaga!
Varje dag har vi en ny chans att göra det allra bästa av vara liv! Det är inget som ska tas för givet!

Idag har det varit lika soligt och otroligt varmt igen! Sa härligt! (Kommer att sjunka till bara 8° under natten.. ;)) Har hunnit med att äta middag hos fammo och faffa (11:30!) och sen handlat lite saker med farmor som jag behöver till det nya jobbet.
Har efterat hunnit med en joggingrunda, vilket som vanligt kändes otroligt skönt!
Jag räknade även ihop med farbror hur mycket jag pa ett ungefär jobbade hos honom fr o m 19/1 - 28/2 innan, vilket var hela 363 tim.(!) Kommer dock att fa en fet lön framöver för det! (Sa du behöver inte oroa dig Gabriel ;)) + det jag kommer att tjäna hos det nya jobbet sen!

Nu maste jag plugga till testet pa torsdag och tagga till för inskolningen da!!
Önska mig lycka till! :D

Idag har jag gjort nagot som kändes för mig otroligt viktigt. Jag följde ett av psykologens rad fran igar att jag skulle prova att ga till den Svenska Ambassaden igen. Hon ringde dock dit innan, eftersom att hon känner ett par där, sa dem var denna gang förberedda pa att jag skulle komma. Denna gang var bemötandet otroligt mycket bättre, och jag kände verkligen att jag kunde berätta alltihop för hon jag pratade med. Skönt! Tungt var det, som alltid när man gar igenom allt i detalj om igen.. Det tillhör dock min bearbetning av det hela, sa vet att det är bra för mig. 
Nu i fortsättningen kommer jag att ha regelbunden kontakt med dem, eftersom att de tog saken pa största allvar, vilket gjorde att jag gick därifran otroligt lättad efterat. De vill dock kontakta UD i Sverige innan jag verkligen gör en anmälan här, just för att höra vad jag kan göra exakt för att det ska bli sa bra som möjligt, och samtidigt att jag kan bo här säker tiden ut. De ska ocksa kontakta Svenska Kyrkan här i Österrike sa att jag ska fa ett möte med en diakon därifran nästa vecka.
Det jag gör nu är att suga at mig allt stöd jag bara kan fa härifran, just för att känna att jag kan vara trygg även här. Vet ju att jag hade matt bättre om jag hade akt tillbaka, framför allt kännt mig tryggare. För jag hade ocksa kunnat göra allting genom den Österrikiska Ambassaden i Stockholm om det hade varit sa. Har ju trots allt även Österrikiskt medborgarskap. Men, som tidigare tänkt sa hade jag, tror jag, aldrig fatt ändan ur vagnen om jag hade akt hem. Här har jag blivit lite mer pushad till att göra nagot at hela situationen. Jag vet ju ända att jag aldrig blir lämnad ensam här.
Jag kan trots allt inte lata bli att känna rädsla, varenda dag, när jag är här. Wien är visserligen en stor stad, men det är ju inte bara "den där mannen" det handlar om, utan eftersom att jag ganska ofta är rätt nära "det där stället", kan det räcka med att jag träffar pa en av kvinnorna eller barnen med au-pairerna.. Jag far inte tänka pa det alldeles för mycket, och istället skita i rädslan och köra vidare istället. Jag ska fullfölja denna plan, det ska jag! Min psykolog förstar mig dock inte när det gäller det, men hon stöttar mig i alla fall i det beslutet. Jag har ända hittils haft tur, sa hoppas bara att jag fortsätter att ha det.

För att byta ämne helt sa har jag idag ocksa hämtat ut mitt nya kontokort för det Österrikiska kontot. Det kändes lite roligt faktist! :D Det som jag ytterligare har att göra denna dag är att ga pa sprakkurs 19.30. Är inte alls peppad till det, för behöver dessutom plugga till testet som vi kommer att ha pa inskolningen pa torsdag. Ca. 40 sidor tysk text. Inte det lättaste för mig. Det kommer dock att ga bra, har bestämt mig för det! Ser fram emot att fa börja jobba! :)
Imorgon ska jag ocksa träffa farmor som kommer att ta med mig och inhandla det jag behöver till jobbet. Lite kläder och sa.
Det kommer att vara fullspäckat framöver, sa far planera in joggingturer däremellan sa ofta jag kan helt enkelt. Längtar ocksa tills jag far lite pengar äntligen, sa att man kan vara social med sina kompisar här. Kan inte ens ringa till dem. Det suger lite.. Men, det kommer det ocksa :) *tänka positivt, tänka positivt*

Nu har varkänslorna verkligen kickat igang inom mig! Det är ungefär en känsla av att allt runt omkring en föds pa nytt och att allt är mycket gladare. Det smittar av sig, och själv känns det som att man blir ännu mer kär än vad man redan är, bara av detta! :D
Träningenlusten far ocksa en extra energikick när jag joggar genom Prater och överallt omkring en är det fullt av andra hurtiga människor som utnyttjar den friska luften istället för att svettas pa ett gym, mor/farföräldrar som gar med barnbarnen i barnvagnen, lekande barn i lekparkerna, människor som tränar sina hundar pa det stora gräsplanerna, och det bästa av allt, alla (ny)kära par som gar hand i hand och stannar emellanat bara för att pussas!
Varen är verkligen underbar!
Dessutom har jag, sen i mandags, redan kunnat börja använda min efterlängtade skinnjacka. Idag, efter att ha varit pa Naschmarkt/Flohmarkt med kusinerna, unnade jag mig äevn en glass och satt i gassande sol med öppen jacka. Lovely!

Nu ska jag däremot ta tag i att läsa igenom 46 sidor tysk text för inskolningen nästa torsdag, da vi även kommer att ha ett litet test. Imorgon aker jag ut till Neuwaldegg i Wienerwald, till 17de distriktet, där psykologen har sin andra mottagning. Tar med min träningsskorna för att efterat se vad den delen av Wien har att erbjuda!

Jag hoppas att jag kunde förmedla lite varkänslor till kalla Sverige nu i alla fall! ;)

Nu, äntligen, fick jag bara en sadan lust med att skriva här igen! En lang paus har det varit. Jag har dock behövt det. Istället har jag skrivit av mig i en egen dagbok, bara för mig, för hand, mina alldeles egna tankar och funderingar.

Jag började med att ligga inne, deppa. Jobba robotiskt (eget ord?) hos farbror. Tröstat alldeles för mycket. Fick ett virus och lag sjuk i tva veckor, och tappade därmed antagligen det mesta av tröstätandet. Jag blev innatvänd. Berättade inte sa mycket.. Jag grät, vissa dagar bara lite, andra dagar i ren panik sa att det kändes som att luften i en skulle ta slut. Antingen i min egna ensamhet, eller i en värmande famn. Jag ville bara hem till tryggheten igen! Den försvann här för ett tag.


Nu har jag en ny adress, ett eget rum, där jag äntligen kan hänga upp mina kläder fran resväskan i en garderob. Jag sover länge och mycket, för att jag känner att jag behöver det. Egentligen sover jag inte bort dagarna, som det kanske later som, utan lägger mig tidigt istället. (Det kan jag tacka min kära faster för, som fick ordning pa min dygnrytm.)
Jag har börjat att ga hos en svensktalande psykolog, vilket känns otroligt bra! Däremot vet jag nu att de dagarna jag gar dit, bör jag inte planera in nagot annat efterat samma dag. Det är otroligt krävande känslomässigt just nu i början att ga dit. Det känns som att min insida har gatt igenom en biltvätt efterat, ungefär.
Jag har ocksa börjat att fa tillbaka träningslusten. Otroligt skönt! Eftersom att jag vet hur bra jag madde innan när jag tränade som mest, sa är även det väldigt viktigt för mig att halla igang med just nu. En löprunda igenom t ex Prater Hauptalle, är för mig nu det allra bästa sättet att rensa huvudet pa. Om jag känner att jag inte alls vill rensa igenom alla tankar jag har, utan att bara tänka pa vad jag gör, hur jag ska springa, sa kan jag göra det ocksa. Det kanske later konstigt, men att tänka pa hur snabbt jag ska springa och halla den takten, hur jag ska andas, hur mycket jag ska spänna magmusklerna medans jag springer, halla mig fokuserad, det är ocksa hjärnjympa! En jäkligt bra sadan ocksa. 


Fastän jag inte vet vad jag exakt vill göra när jag kommer hem, var jag kommer att bo och göra i höst, sa försöker jag först och främst att koncentrera mig pa att komma upp igen, pa mina egna ben. Känna mig stark. Känna att jag kan ha tillit till andra människor runt omkring mig. Känna att jag gör nytta. Känna att jag faktist ocksa kan klara mig själv, ta hand om mig själv, tjäna mina egna pengar.
Sadanna saker jag lätt tvivlar pa när det svackar.

Jag har sakta men säkert försökt att varje dag ta mig upp pa mina tva rangliga ben igen. Det har varit tungt. Det är fortfarande tungt emellanat. Vissa dagar känns det som att jag väger 300kg, vissa dagar väger jag bara som en fjäder. Ni märker ju, det är ju bara psykiskt. Däremot är det viktigt att jag tar det psykiska pa allvar, utan att förtränga nagot, utan att bearbeta pa bästa/mitt sätt.

Jag känner nu i alla fall att jag börjar att bygga upp mal. För nu, den här tiden som är kvar. Mal för mig själv, var jag vill komma med mig själv, psykiskt och fysiskt. Mal för sommaren och för framtiden. De malen haller jag däremot för mig själv, för nu.

Den 17de, nästa vecka, ska jag pa inskolning hos Mise en Place (franskt uttal) där jag kommer att jobba för resten av tiden här. Bara det hjälper mig otroligt mycket att komma upp! Det känns sa himla bra!
Idag fick jag ocksa ett svar fran en sommarjobbsansökning, där jag dessutom är allra mest intresserad av att jobba. Däremot vet vi inte än hur vi ska lösa det med intervjun, eftersom att jag inte kan flyga hem innan sista maj. Med dagens teknik maste det ända ga att lösa pa nagot bra sätt!


Den här dagen är en sadan dag jag känner mig lätt som en fjäder! Varen är paväg, +graderna stiger, solen skiner dagligen.
Om solen inte skiner nagon dag, försöker jag att hitta nagot som gör att det känns som att den gör det i alla fall. Med nästan daglig kontakt med en underbart speciell människa, gör den här tiden inte sa svar trots allt.
83 dagar!

..sa har jag nu tagit bort hela historian fran bloggen, för mig egna skull. Om detta nu skulle bli en polissak, kan det förstöra en utredning om det ligger ute pa internet.
Jag tänkte ju inte efter saklart, eftersom att bloggen är ett sätt för mig att skriva av mig pa, och för att mina närmaste ska fa reda pa vad jag är med om nu när jag är i ett annat land. Däremot ser jag ju hur manga det är som läser det hela, och det är lite fler än vad jag kallar mina närmaste..

Hur som helst sa är saken fortfarande inte polisanmäld här än, men jag och farbror kommer att ga till hans advokat som kan ge oss rad om vad vi kan göra härnäst.
Den värsta känslan är att jag befarar att det inte är till nagon nytta att polisanmäla det här, att de inte skulle ga vidare med det. Försöka maste jag göra dock. Eftersom jag vet att jag inte var den sista som blev utsatt sa att säga, sa vill jag ju saklart i alla fall försöka att kunna hjälpa sa manga som möjligt.
Det här kan bli stort, riktigt stort, och jag behöver all kraft jag kan för att ta mig igenom det isafall. Just nu känner jag bara att jag vill hem, och speciellt krypa upp i en viss famn och känna tryggheten som jag bara gör med honom!
Samtidigt vet jag att jag inte har nagot hemma i Sverige heller, och egentligen ville jag ju stanna här till slutet pa maj, som min plan var.
Det jag känner är ju faktist att jag fortfarande mar daligt över det som hände, jag kan inte hjälpa det, och här känns det inte heller som att jag kan bearbeta det pa ett bra sätt. Jag maste bara köra vidare liksom.
Far ta det när jag kommer hem isafall.

Jag maste hitta kraft.
Jag maste hitta motivation.

Jag klarar det här!

Wien. Café Blau Stern. Tunnelbanan susar förbi da och da. Blaljusen blinkar förbi sa ofta som de gör i sahär stora städer.

...i alla fall fran denna familj.
81 dagar av sa himla mycket blandade känslor, utveckling, ny vänskap, starkare familjeband, osv osv osv. Gud sa jag har lärt mig mycket, om mig själv framför allt! Är sa glad för den här tiden här i den här familjen, fastän det har varit mycket motgangar här ocksa. Är ända riktigt glad att jag gjorde det här, och stolt över mig själv är jag!
Jag har nu ocksa hittat en annan familj i Wien som jag kommer att aka till direkt i Januari. Det gick riktigt snabbt maste jag säga. Gjorde nya profilen pa Aupair-world.net i mandags, i tisdags hade jag redan kontakt med familjen. Spännande med lite nytt! Hoppas hoppas hoppas att allt klappar som det ska! Aterstar att se bara. :) Tror det blir riktigt bra, för hon skrev direkt vad som gällde och vad jag skulle göra och inte. Da är det lite lättare att göra rätt för sig känner jag. Nära till tunnelbanan in till centrum ocksa. Tummen!

Har fortfarande sa otroligt mycket bilder jag inte har visat för er än. Blir nog ocksa ett par mappar pa fb härifran sedan skulle jag tro. Ett par bjuder jag pa lite snabbt nu i alla fall. (Far verkligen sova pa flyget imorgon!)

Wien är magisk den här tiden pa aret!!


Lördagens utekväll med Paulina, Sonja och hennes pojkvän

Innan i Sonjas lägenhet, där det sparade ur för ett lite tag ;)


Observera Sonjas pekfinger där nagonstans vid rumpan ;) Hahah, fyy vad roligt vi hade!!

I den arabiska klubben vi dansade i nästan hela natten.
GISSA om jag hade träningsvärk i magen/benen dagen efter!

I söndags, da vi firade farmor pa sin 81-ars dag :)

Farbror + kusiner

I tisdags pa den magiska julmarknaden

Igar. Gissa om jag var stolt! Ganska populära blev dem ocksa :D

Imorse, da Lilli va sjuk och stannade hemma fran Kindergarten.
De somnade ocksa sa senare.. ♥

Senare pa dagen ;)

Egoo ;)

Färdigpackat och redo för tre fantastiska veckor i Sverige!

Vill egentligen skriva hur mycket som helst hur de senaste dagarna har varit, men pratade sa länge med Ines nyss sa nu blir det bara bums i säng. Tänkte bara slänga in i alla fall ett par ord här.

Det senaste dagarna har varit omtumlande som ni kanske förstar, de som har följt vad som har hänt. Nu känns det däremot sa mycket bättre! Speciellt när jag fick spendera min sista helg i Österrike i Wien. Hade galet roligt! (Galna bilder kommer snarast.) Är ocksa sa glad att jag kunde vara med da vi firade farmors födelsedag igar! Namnam vad god mat det var där :)

Men, lite snabbt nu, angaende vad som kommer att hända till varen. Jag har precis nu innan gjort en ny profil pa Aupair world, och har redan skickat intresse till ett par familjer här i Österrike, men ocksa till USA. Kommer trots det söka sommarjobb i Sverige när jag kommer hem nu över "jullovet". Däremot har jag redan flygbiljetten klar och betald den 10de januari, som jag säkert förut har skrivit, sa kommer garanterat att flyga tillbaka da. Vore synd att inte utnyttja den biljtten tänker jag. Vart det da bär av, hur länge jag kommer att stanna, och var jag i safall kommer att bo, vet jag dock ännu inte. Aterstar fortfarande att se. Börjar i alla fall att fa det lite klart för mig i huvudet nu, men fortfarande är det riktigt svart nu när man söker en annan familj, för det blir verkligen aldrig som har trott. Sa det är bara att slänga in handduken och köra pa, annars far man ända aldrig reda pa nagot!
Det jag i alla fall vet är att jag har, som tidigare sagt, förändrats väldigt mycket under denna korta tid (som har gatt otroligt snabbt)! Jag och Ines kan nu i alla fall prata normalt igen, och har ocksa bada tva kommit fram till att det var den bästa lösningen, men jag är självklart välkommen pa besök när jag är i Österrike framöver! Kommer antagligen hit da en kortis i januari ocksa för att hämta lite saker som jag nu maste lämna här, annars blir det för mycket packning. (Dumma regler!) Har även lovat att ta med lite kort fran när jag var liten för att visa barnen, t ex pa en snöhäst som vi byggde i unga ar. (Skulle man aldrig kunna göra här. Här är det svinkallt och blasigt, i stort sett all snö är nu borta igen..) Lilli har fragat ett antal ganger ocksa om jag kan ta med din lilla Malou hit da, Johanna.? :D Sa att jag skulle fraga först ;) Haha!
Har sagt det förut och säger det igen, Ah vad jag kommer att sakna dessa barn!! Smälte lite aterigen igar när jag blev hämtad av Ines och alla barnen fran tagstationen, da sa fort jag stiger in i bilen säger Franzi glatt "Sabinaa!", Peter fragar intresserat hur min helg var, var jag gör när jag kommer hem och när jag kommer tillbaka till dem, och Lilli som vill hoppa upp i famnen och gosa sa fort vi kommer innanför dörren! :D Förstar ni att jag är som lyckligast när jag är runt dem eller?!? :D

Hursom, nu blev det en del skrivet i alla fall :). Bilder far komma vid ett senare tillfälle.
Natti!

Idag, dagen efter igar, är det bättre. Jag har tänkt, tänkt och ater tänkt. Jag har kommit fram till att det här var ända den bästa lösningen. Med den situationen här som den är nu, hade jag ända inte klarat av länge till. Men envis som jag är ville jag inte se det sa innan, utan ville bara slutföra det jag hade pabörjat. Inser däremot nu att jag bara hade matt ännu sämre utav det.

Alltsa ser jag fram emot vad som nu komma skall. Var jag kommer att bo, i vilket land, vad jag kommer att göra. Jobba eller plugga? Hmmm.. Funderar ett tag till.

Idag var jag även med kära vännen Veronika pa ett Zumba-pass, vilket var riktigt skönt och roligt! Som vanligt sa pratar vi ocksa en hel del om det mesta. Vi förstar oss pa varandra väldigt bra har jag märkt. Manga sidor är likadana hos oss. Hon tyckte även att det var väldigt synd att jag skulle aka härifran, men som jag skrev igar sa kommer jag oftare att besöka mina kära här i Österrike framöver.
Mycket är det som man redan lite planerade inför varen här, som man nu missar. Däremot överlägger jag om jag ända inte ska ta den biljetten jag har den 10de januari och aka tillbaka och ända fullfölja min tid här, bara att jag inte bor här med denna familj. Vill hellre bo inne i Wien pa nagot sätt, och bara göra nagot annat..
Som sagt, jag är superduper kluven och vet varken ut eller in nu. Nagot bra blir det i alla fall. Hoppas bara att jag kan lita pa mig själv att jag gör de rätta valen nu.

Hur som helst sa aker jag till Wien över helgen för att antagligen ga ut bade imorgon och pa lördag med tva olika "gäng", och även fira farmor i ett sakallat Gasthaus pa söndag.

Ser sa fram emot allt detta!

Gute nacht!

Hrm... Hur ska jag egentligen börja det här inlägget...
Okej, kan börja med att meddela, sa att jag har det gjort, att jag inte kommer att stanna här nästa period. I alla fall inte hos denna familj.
Jag och Ines pratade nu pa eftermiddagen, och medans jag inte kunde halla tillbaka tararna sa pratade hon pa om hur lite hon tyckte att jag gjorde här. Först trodde jag nästan att hon skämtade när hon sa det.. Vissa saker kan jag första henne att hon irriterade sig pa, men att jag hela tiden gjorde för lite.(?!!!!) Jag är ingen duracellkanin heller! Hur mycket som helst klarar inte en människa. Helt ärligt sa har jag kännt mig helt upp och ner fr.o.m ett par veckor sedan, och det har jag ocksa berättat för henne. Kan man inte har lite förstaelse när man har gjort slut med sin pojkvän?!! Tydligen inte..
Att jag har gjort för lite här later i varje fall fortfarande som ett skämt i mina öron. Varenda dag (förutom vissa helger) har jag (medans jag har passat Franzi) plockat undan efter alla efter frukosten, röjt in och ut diskmaskinen, städat mm. mm. (Under den tiden har jag även lekt med Franzi och gatt ca en timmes promenad med vagnen + hämtat Lilli fran skolbussen.) Varenda dag maste jag flera ganger om plocka/torka upp efter barnen. Jag har även ett flertal ganger frivilligt strykit hela deras tvätt!
Men, tydligen hade jag da för lite ork och var för trött hela tiden, hade för ofta ont i magen/huvudet. Säger nu att det inte är sa awkfjlkfjhghdjdka2ß9 konstigt!!
Nej usch. Först var jag ledsen, men nu blir jag bara arg..

Pratade efterat med mamma i nästan tva timmar, det hjälper alltid att lugna nerverna.. Langtar sa tills hon hämtar upp mig pa arlanda nästa vecka!! 9 dagar maste jag bara halla ut..

Det jag inte har berättat här tidigare är ocksa att denna familjesituation är fruktansvärt lik min som liten. (Ni som vet, vet vad som hände sedan..) Jag har nu statt som askadare hela tiden, utan att ha kunnat göra nagot.
Alltsa denna situation jag pratar om vet manga, men annars har jag skivit lite av det i nagot inlägg i kategorin Familjen.
Kanske är det alldeles för personligt, eller rent utav taskigt att skriva sahär mycket om denna familj här. Men för att vara helt ärlig sa är det inte stora delar av mig som bryr mig om det just nu.
Det är ocksa inte sa konstigt att jag hade ont i magen oftare än vanligt, för när jag inte mar bra eller inte trivs med det jag gör, sa far jag det. Det var exakt sa när jag gick i skolan.

Har fatt ännu ett bevis nu, som jag upplevt själv denna gang, pa att au-pair jobbet innebär verkligen langt ifran bara att ta hand om barnen. Säger bara det..
Som mamma sa; Det börjar som en smekmanad, och sedan kommer allvaret..

Men, vad ska man säga... Tva och en halv manader rikare av en nyttig erfarenhet. Eller nyttig kommer jag väl att se den lite senare. För just nu har det bara varit barndomsupprivande och ledsamt. Fina och roliga stunder ocksa saklart, men da med barnen, men i det stora hela: tummen ner!

Däremot, all kärlek till barnen som jag har fatt sadan fin kontakt med! T ex som idag, precis när jag och Ines pratade, sa kom Lilli och hoppade upp i knät pa mig och somnade.. Mitt hjärta smälter varenda gang. Vad jag älskar dem!

Det finns sa mycket mer att berätta om denna konstiga situation och varför, men orkar inte det just nu.
Nu är fragan, vad gör jag härnäst?
Jag har ju flygbiljetten tillbaka till Wien den 10de januari, men om jag ska ta den och söka ett annat jobb här och ända stanna här tiden ut, eller om jag ska bo hos mamma den sista tiden och söka jobb i falun, det är fragan..
Jag testar med att söka pa bada ställerna nu, och sa far jag se vart jag hamnar...

Maste ocksa flika in att det jobbigaste av allt kommer att vara att aka ifran min fina familj i Wien. Jag har verkligen kommit närmare dem nu under den här tiden, och man märker da hur mycket man behöver dem, även dem ocksa! Framför allt älskade faster Elisabeth, farmor och farfar.
Vad som än händer nu senare, har jag bestämt mig för att hälsa pa i Wien oftare. Det är en dyrbar relation man har med alla släktingar. Kom ihag det!

Det far räcka för nu.

De senaste dagarna har varit konstiga, det är det enda jag kan säga. Det känns bara konstigt och obehagligt här nu. Vet liksom inte exakt varför, men Ines pratar knappt med mig längre. Om jag har gjort nagot sa hoppas jag att hon säger det. Hon växlar verkligen humör som en kameleont ändrar färg. Skit jobbigt! Och Markus ska jag väl inte ens nämna. Det är för grovt att skriva här vad jag känner och inte känner för den människan. Har bara inte nämnt det här tidigare..
Fastän det kan vara mycket krävande med barnen om dagarna sa är det ända dem jag kommer att sakna i slutändan! Man har ju helt andra känslor kring barn gentemot vuxna.

Jag längtar bara mer och mer till jag flyger hemat nästa vecka! Tre dyrbara veckor far jag tillbringa med mina nära och kära! Jag ska göra de till de tre bästa veckorna i mitt liv!

Dagen började med typisk Sabina stil = sov alldeles för länge. Maste ju passa pa när det är helg :) Dessutom var det här den sista helgen innan jag aker hem som jag är här. Nästa helg kommer jag aterigen att vara i Wien hela helgen. Det ser jag redan fram emot!

Efter att ha ätit "frukost" och sprungit/torkat överallt efter barnen medans Ines pratade i telefon (:@), fick jag äntligen duscha.(!) Inte nog med att jag var sen in i duschen, fanns det inget varmvatten kvar. Otroligt roligt när man har brattom kan jag lova..! Efter lite fixande och donande och stressande, hämtade Maria upp mig för att aka iväg pa bio. Maste säga att vissa dagar vid vissa tidpunkter, tar det alldeles för langt tid att ta sig till Wien härifran. Bil en bit, sen byte tre ganger med tunnelbanan. Mühsam, som man säger pa tyska..

Däremot var det ända inte sa illa, när jag tänker efter, eftersom att Maria hade lanat sin mormors bil idag. Eftersom att hon förut hade en annan 56arig gammal Mercedes, sa bestämde hon sig för att köpa en rejäl bil som klarar av denna halka bl a. Kan bara instämma pa rejäl bil! (Satt och log en aning emellanat.)

Mormor'n kör inte sa ofta med den, sa hon blev bara glad när Maria fragade om hon kunde lana den idag. Det far hon gärna göra fler ganger tycker jag! ;)



Harry Potter var hur som helst väldigt bra och sevärd tycker jag! (Synd bara att nagra sma pojkar som satt bredvid oss Aldrig kunde halla tyst. En aning nerverande ma jag säga..)
Vi tänkte först ocksa ga pa en Weinachtsmarkt efterat, men det var sa otroligt kallt, sa vi tog tunnelbanan tillbaka till köpcentrumet (ovanför parkeringshuset) och gick till Starbucks istället. Kärlek till Chai latten en kall vinterdag! Otroligt mysigt var det där med massor med julbelysning och julmusik i högtalarna. :)


Nu sitter jag och frossar i Josh Grobans mysiga jullatar och drömmer mig bort, men inser precis nu att jag inte kommer att fa sa mycket sömn inatt.. Rackarns.

Alltsa, god natt!

Skulle ha sovit för flera timmar sedan, som vanligt. Börjar att bli tjatigt, men, jaja, far se när jag lär mig..
Är ända klarvaken och maste dessutom skriva av mig lite nu..

Hursom sa gick inte den märkliga magonten över förens igar kväll. Jag har funderat vad det egentligen kunde bero pa, eftersom att det kändes sa konstigt ont i större delen av kroppen. Kom fram till att det troligen var psykiskt.
Det som "hände" förra fredagen bearbetade jag nog inte sa himla bra, utan sköt det bara undan och försökte att koncentrera mig pa vad jag hade att göra här och barnen, vilket kändes som ett maste. Känner däremot nu att jag behöver mer tid, bara för mig själv, för att tänka. Vet inte över vad, och vad jag egentligen skulle göra, men tror verkligen att tid med familjen och med mina kära vänner skulle göra susen i detta läge. Ines, faster och vännerna här kan jag självklart prata med om jag behöver, men det är ända inte samma sak.
Därför längtar jag bara mer och mer till om tva veckor, da jag flyger hemat!
Känner även emellanat att jag behöver en paus fran detta ocksa. Den som inte har gjort detta kan nog inte första hur riktigt ansträngande och talamodskrävande det kan vara ibland.
Tur att dagarna oftast har highlights.
Som jag skrev till min gamla vän Charlotte idag; Det kan räcka med ett skratt fran den minsta, eller en varm kram fran den andra. Da har det redan gjort min dag! Tänkte pa just de tva sakerna, för att de tva var just dagens highlights. Därför har denna dag varit bra! :)

..Och jag gar vidare..
Imorgon hämtas jag upp av Maria halv tva för att aka in till Wien för att se Harry Potter 7 - del 1, pa engelska! Som tur är finns det engelska bios(?) i detta land. Klarar verkligen inte av dubbat, det stör mig nagot otroligt.. (I-landsproblem.) Det ska bli riktigt roligt i varje fall! :)

...
Jag och Ines mamma var pa promenad i solen med barnvagnarna idag. Vackra vinterland!







Bild fran igar da barnen skulle baka :)



Knallar mot sängen! Natti!