24/3 - Don't stop believin'
Herre min jee! Var ska jag börja?! Jag vill skriva allt pa en gang, men far nu ta och pusta en liten stund och samla mig, och sen ta en sak i taget.
Det är inte bra att inte uppdatera pa länge, da blir det sahär ..ivrigt mycket att berätta! Nu har vi i alla fall fatt internet till kontoret, äntligen(!), sa nu slipper jag sitta sena kvällar pa Tekniska Universitetet och vara rädd för att bli inlast..
Oupsi, har glömt att berätta en liten rolig detalj som hände för ett par veckor sen. Da hände det nämligen, att jag blev inlast där alltsa..
Jag hade bara nyckeln till kontoret där datorn var, för att alla andra dörrar var upplasta under dagtid och ända ganska sent pa kvällarna ocksa. Däremot, när jag satt där en kväll under veckan, och skulle ga därifran kl tolv, sa gick jag som vanligt ut igenom en glasdörr som jag alltid brukade där man kommer till innergarden, och sen maste man ga igenom en stor träport för att komma ut till gatan. Den porten var ju saklart last, och saklart glasdörren utifran ocksa, + allt annat runt omkring mig.. Eftersom att jag inte hade en aning om att det fanns ett securitynummer man kunde ringa dygnet runt till vakterna som var där, och att min farbror inte var anträffbar, sa ringde jag polisen i lite smatt panik. Med inga erfarenheter av österrikisk polis (som dessutom ser lite läskiga ut, enligt min mening) visste jag inte alls hur jag skulle bli behandlad som en liten förvirrad tjej inlast pa ett universitet mitt i natten, som bara ville lana farbrors dator.. Det later ju inte sa bra, och det tyckte uppenbarligen inte polismannen jag pratade med heller.. Jaja, de som kom dit och släppte ut mig var trevligare i alla fall.
Som sagt, äntligen internet här!
Nu till lite relevantare saker.
Förra veckan, tors/fre, var det inskolning till det nya jobbet. Pa torsdagen var det mest teoretiskt, alltsa ocksa ett test. Det testet gick at skogen, mycket pga att det var riktigt manga av fragorna jag inte ens förstod, synd nog.. Sa däremot ocksa att jag mer är en praktiskt människa än en teoretiskt, sa fredagen gick alltsa mycket bättre! Da fick vi klä pa oss hela outfiten och lära oss att servera och debrassera (stavning?)(alltsa avduka) pa olika sätt, flera ganger. Det svaraste var absolut att debrassera. Det kan ni kanske föreställa er med fem tallrikar pa en arm ;). Jag har i alla fall koll pa hur jag ska göra det, sa nu är det bara att träna upp tekniken!
Efter att vi var klara ungefär vid halv tolv pa fredagskvällen, var vi alla sjukt partytaggade! Konstigt nog egentligen, men ledaren sa att de bjuder alla pa en öl, och vem säger nej till det?! :D Vi akte först till en bar i 1a distriktet i ett par timmar för att släppa lös lite. Sen akte de flesta till en hemmafest som en anställd hade en bit därifran. Jag som sa att jag inte skulle stanna sa länge, egentligen, var en av de sista som akte därifran, kl 7 pa morgonen, och somnade i min egna säng halv 8.
Galet, men vi hade ocksa galet roligt! Sa sköna människor som jag redan har fatt kontakt med därifran, har jag inte träffat pa länge! Tva av dem kommer jag redan att jobba med nästa vecka pa tva event, ett i Linz och ett i Wien. Ser mycket fram emot det! Denna vecka fanns det tyvärr inga lediga jobb, sa nästa tisdag blir mitt första. Tummarna!!
I söndags, och igar var jag även hos psykologen ute i Neuwaldegg. (Sa himla fint där, och bara ca 25 min med sparvagn utanför innerstaden!) Jag kan bara säga: Omtumlande!! Helt galet, men som hon säger sa kan man inte fly fran sig själv. Det undermedvetna hinner alltid ikapp en. Hon, och jag själv ocksa, har däremot märkt förändring hos mig själv sen jag började där. Det känns sa jäkla bra!! Hon är ocksa ruskigt bra, sa jag har verkligen haft tur som har hittat en psykolog som jag klickade med sadär direkt, för det är verkligen inte självklart, vilket jag vet sen tidigare erfarenheter gällade just det.
Efterat, igar, gick jag till SPAR och köpte mig en glass och vandrade igenom en heelt underbar superlang all´e med solen i ansiktet och massa fagelkvitter runt omkring mig. Tala om att det gjorde gott för själen efter en sadan urtömning innan.
Det var just en lat, en väldigt speciellt lat för mig, som jag spelade om och om igen medans jag gick där. Glee's underbara cover pa Don't stop believin'. Den laten kommer jag att nu härdanefter bara förknippa med den resan jag gör här, precis just nu! Hur "bara" en lat kan betyda sa mycket för en, kan man nog bara själv första, som hittar en sadan under sadanna här situationer.
Jag tänkte avsluta det precis sahär nu. Positivt. Precis som jag försöker, med hela mig, att göra med allt nu.
Positiv. Glad. Framat. Datid. Framtid. Lycklig.
Inget. Kan. Stoppa. Mig.
Precis den människan kommer jag att framsta som, och ocksa att vara, när jag kommer hem och 69 dagar!
Var aldrig rädda för att tro pa er själva, för att vaga!
Varje dag har vi en ny chans att göra det allra bästa av vara liv! Det är inget som ska tas för givet!
Det är inte bra att inte uppdatera pa länge, da blir det sahär ..ivrigt mycket att berätta! Nu har vi i alla fall fatt internet till kontoret, äntligen(!), sa nu slipper jag sitta sena kvällar pa Tekniska Universitetet och vara rädd för att bli inlast..
Oupsi, har glömt att berätta en liten rolig detalj som hände för ett par veckor sen. Da hände det nämligen, att jag blev inlast där alltsa..
Jag hade bara nyckeln till kontoret där datorn var, för att alla andra dörrar var upplasta under dagtid och ända ganska sent pa kvällarna ocksa. Däremot, när jag satt där en kväll under veckan, och skulle ga därifran kl tolv, sa gick jag som vanligt ut igenom en glasdörr som jag alltid brukade där man kommer till innergarden, och sen maste man ga igenom en stor träport för att komma ut till gatan. Den porten var ju saklart last, och saklart glasdörren utifran ocksa, + allt annat runt omkring mig.. Eftersom att jag inte hade en aning om att det fanns ett securitynummer man kunde ringa dygnet runt till vakterna som var där, och att min farbror inte var anträffbar, sa ringde jag polisen i lite smatt panik. Med inga erfarenheter av österrikisk polis (som dessutom ser lite läskiga ut, enligt min mening) visste jag inte alls hur jag skulle bli behandlad som en liten förvirrad tjej inlast pa ett universitet mitt i natten, som bara ville lana farbrors dator.. Det later ju inte sa bra, och det tyckte uppenbarligen inte polismannen jag pratade med heller.. Jaja, de som kom dit och släppte ut mig var trevligare i alla fall.
Som sagt, äntligen internet här!
Nu till lite relevantare saker.
Förra veckan, tors/fre, var det inskolning till det nya jobbet. Pa torsdagen var det mest teoretiskt, alltsa ocksa ett test. Det testet gick at skogen, mycket pga att det var riktigt manga av fragorna jag inte ens förstod, synd nog.. Sa däremot ocksa att jag mer är en praktiskt människa än en teoretiskt, sa fredagen gick alltsa mycket bättre! Da fick vi klä pa oss hela outfiten och lära oss att servera och debrassera (stavning?)(alltsa avduka) pa olika sätt, flera ganger. Det svaraste var absolut att debrassera. Det kan ni kanske föreställa er med fem tallrikar pa en arm ;). Jag har i alla fall koll pa hur jag ska göra det, sa nu är det bara att träna upp tekniken!
Efter att vi var klara ungefär vid halv tolv pa fredagskvällen, var vi alla sjukt partytaggade! Konstigt nog egentligen, men ledaren sa att de bjuder alla pa en öl, och vem säger nej till det?! :D Vi akte först till en bar i 1a distriktet i ett par timmar för att släppa lös lite. Sen akte de flesta till en hemmafest som en anställd hade en bit därifran. Jag som sa att jag inte skulle stanna sa länge, egentligen, var en av de sista som akte därifran, kl 7 pa morgonen, och somnade i min egna säng halv 8.
Galet, men vi hade ocksa galet roligt! Sa sköna människor som jag redan har fatt kontakt med därifran, har jag inte träffat pa länge! Tva av dem kommer jag redan att jobba med nästa vecka pa tva event, ett i Linz och ett i Wien. Ser mycket fram emot det! Denna vecka fanns det tyvärr inga lediga jobb, sa nästa tisdag blir mitt första. Tummarna!!
I söndags, och igar var jag även hos psykologen ute i Neuwaldegg. (Sa himla fint där, och bara ca 25 min med sparvagn utanför innerstaden!) Jag kan bara säga: Omtumlande!! Helt galet, men som hon säger sa kan man inte fly fran sig själv. Det undermedvetna hinner alltid ikapp en. Hon, och jag själv ocksa, har däremot märkt förändring hos mig själv sen jag började där. Det känns sa jäkla bra!! Hon är ocksa ruskigt bra, sa jag har verkligen haft tur som har hittat en psykolog som jag klickade med sadär direkt, för det är verkligen inte självklart, vilket jag vet sen tidigare erfarenheter gällade just det.
Efterat, igar, gick jag till SPAR och köpte mig en glass och vandrade igenom en heelt underbar superlang all´e med solen i ansiktet och massa fagelkvitter runt omkring mig. Tala om att det gjorde gott för själen efter en sadan urtömning innan.
Det var just en lat, en väldigt speciellt lat för mig, som jag spelade om och om igen medans jag gick där. Glee's underbara cover pa Don't stop believin'. Den laten kommer jag att nu härdanefter bara förknippa med den resan jag gör här, precis just nu! Hur "bara" en lat kan betyda sa mycket för en, kan man nog bara själv första, som hittar en sadan under sadanna här situationer.
Jag tänkte avsluta det precis sahär nu. Positivt. Precis som jag försöker, med hela mig, att göra med allt nu.
Positiv. Glad. Framat. Datid. Framtid. Lycklig.
Inget. Kan. Stoppa. Mig.
Precis den människan kommer jag att framsta som, och ocksa att vara, när jag kommer hem och 69 dagar!
Var aldrig rädda för att tro pa er själva, för att vaga!
Varje dag har vi en ny chans att göra det allra bästa av vara liv! Det är inget som ska tas för givet!
♥ Sabina
Kommentarer
Trackback
