14/3 - Ett steg närmare
Idag har jag gjort nagot som kändes för mig otroligt viktigt. Jag följde ett av psykologens rad fran igar att jag skulle prova att ga till den Svenska Ambassaden igen. Hon ringde dock dit innan, eftersom att hon känner ett par där, sa dem var denna gang förberedda pa att jag skulle komma. Denna gang var bemötandet otroligt mycket bättre, och jag kände verkligen att jag kunde berätta alltihop för hon jag pratade med. Skönt! Tungt var det, som alltid när man gar igenom allt i detalj om igen.. Det tillhör dock min bearbetning av det hela, sa vet att det är bra för mig.
Nu i fortsättningen kommer jag att ha regelbunden kontakt med dem, eftersom att de tog saken pa största allvar, vilket gjorde att jag gick därifran otroligt lättad efterat. De vill dock kontakta UD i Sverige innan jag verkligen gör en anmälan här, just för att höra vad jag kan göra exakt för att det ska bli sa bra som möjligt, och samtidigt att jag kan bo här säker tiden ut. De ska ocksa kontakta Svenska Kyrkan här i Österrike sa att jag ska fa ett möte med en diakon därifran nästa vecka.
Det jag gör nu är att suga at mig allt stöd jag bara kan fa härifran, just för att känna att jag kan vara trygg även här. Vet ju att jag hade matt bättre om jag hade akt tillbaka, framför allt kännt mig tryggare. För jag hade ocksa kunnat göra allting genom den Österrikiska Ambassaden i Stockholm om det hade varit sa. Har ju trots allt även Österrikiskt medborgarskap. Men, som tidigare tänkt sa hade jag, tror jag, aldrig fatt ändan ur vagnen om jag hade akt hem. Här har jag blivit lite mer pushad till att göra nagot at hela situationen. Jag vet ju ända att jag aldrig blir lämnad ensam här.
Jag kan trots allt inte lata bli att känna rädsla, varenda dag, när jag är här. Wien är visserligen en stor stad, men det är ju inte bara "den där mannen" det handlar om, utan eftersom att jag ganska ofta är rätt nära "det där stället", kan det räcka med att jag träffar pa en av kvinnorna eller barnen med au-pairerna.. Jag far inte tänka pa det alldeles för mycket, och istället skita i rädslan och köra vidare istället. Jag ska fullfölja denna plan, det ska jag! Min psykolog förstar mig dock inte när det gäller det, men hon stöttar mig i alla fall i det beslutet. Jag har ända hittils haft tur, sa hoppas bara att jag fortsätter att ha det.
För att byta ämne helt sa har jag idag ocksa hämtat ut mitt nya kontokort för det Österrikiska kontot. Det kändes lite roligt faktist! :D Det som jag ytterligare har att göra denna dag är att ga pa sprakkurs 19.30. Är inte alls peppad till det, för behöver dessutom plugga till testet som vi kommer att ha pa inskolningen pa torsdag. Ca. 40 sidor tysk text. Inte det lättaste för mig. Det kommer dock att ga bra, har bestämt mig för det! Ser fram emot att fa börja jobba! :)
Imorgon ska jag ocksa träffa farmor som kommer att ta med mig och inhandla det jag behöver till jobbet. Lite kläder och sa.
Det kommer att vara fullspäckat framöver, sa far planera in joggingturer däremellan sa ofta jag kan helt enkelt. Längtar ocksa tills jag far lite pengar äntligen, sa att man kan vara social med sina kompisar här. Kan inte ens ringa till dem. Det suger lite.. Men, det kommer det ocksa :) *tänka positivt, tänka positivt*
Nu i fortsättningen kommer jag att ha regelbunden kontakt med dem, eftersom att de tog saken pa största allvar, vilket gjorde att jag gick därifran otroligt lättad efterat. De vill dock kontakta UD i Sverige innan jag verkligen gör en anmälan här, just för att höra vad jag kan göra exakt för att det ska bli sa bra som möjligt, och samtidigt att jag kan bo här säker tiden ut. De ska ocksa kontakta Svenska Kyrkan här i Österrike sa att jag ska fa ett möte med en diakon därifran nästa vecka.
Det jag gör nu är att suga at mig allt stöd jag bara kan fa härifran, just för att känna att jag kan vara trygg även här. Vet ju att jag hade matt bättre om jag hade akt tillbaka, framför allt kännt mig tryggare. För jag hade ocksa kunnat göra allting genom den Österrikiska Ambassaden i Stockholm om det hade varit sa. Har ju trots allt även Österrikiskt medborgarskap. Men, som tidigare tänkt sa hade jag, tror jag, aldrig fatt ändan ur vagnen om jag hade akt hem. Här har jag blivit lite mer pushad till att göra nagot at hela situationen. Jag vet ju ända att jag aldrig blir lämnad ensam här.
Jag kan trots allt inte lata bli att känna rädsla, varenda dag, när jag är här. Wien är visserligen en stor stad, men det är ju inte bara "den där mannen" det handlar om, utan eftersom att jag ganska ofta är rätt nära "det där stället", kan det räcka med att jag träffar pa en av kvinnorna eller barnen med au-pairerna.. Jag far inte tänka pa det alldeles för mycket, och istället skita i rädslan och köra vidare istället. Jag ska fullfölja denna plan, det ska jag! Min psykolog förstar mig dock inte när det gäller det, men hon stöttar mig i alla fall i det beslutet. Jag har ända hittils haft tur, sa hoppas bara att jag fortsätter att ha det.
För att byta ämne helt sa har jag idag ocksa hämtat ut mitt nya kontokort för det Österrikiska kontot. Det kändes lite roligt faktist! :D Det som jag ytterligare har att göra denna dag är att ga pa sprakkurs 19.30. Är inte alls peppad till det, för behöver dessutom plugga till testet som vi kommer att ha pa inskolningen pa torsdag. Ca. 40 sidor tysk text. Inte det lättaste för mig. Det kommer dock att ga bra, har bestämt mig för det! Ser fram emot att fa börja jobba! :)
Imorgon ska jag ocksa träffa farmor som kommer att ta med mig och inhandla det jag behöver till jobbet. Lite kläder och sa.
Det kommer att vara fullspäckat framöver, sa far planera in joggingturer däremellan sa ofta jag kan helt enkelt. Längtar ocksa tills jag far lite pengar äntligen, sa att man kan vara social med sina kompisar här. Kan inte ens ringa till dem. Det suger lite.. Men, det kommer det ocksa :) *tänka positivt, tänka positivt*
♥ Sabina
Kommentarer
Trackback
