Dag 12 - Kalashelg
Pa mandag fyller Lilli 3 ar, vilket vi firade bade idag och även imorgon. Ines gjorde en Sachertorte med lite marsipanpynt ovanpa. Nam nam! Släktingar och vänner kom även över till fikat. Som jag har förstatt det sa kommer det ännu fler imorgon. Fick däremot ta ett par pauser idag, när det bara blev för mycket, för att bara ga ner pa rummet för att andas. Det är helt galet vilken hög decibel barn kan komma upp pa ibland!! Skulle vara ganska sa intressant att mäta ;) Hehe. Har även kommit underfund med att Franzi ibland later som ett papegojläte när hon klagar/skriker/grater.. Nu när man har börjat vänja sig en aning i alla fall, sa börjar man tänka mer i de banorna. Hur hög decibelniva de ligger pa/vad de egentligen later som.. Haha, ganska intressant :P
De senaste dagarna har ocksa varit relativt jobbiga, pga förkyldning, men tog mig ur den relativt snabbt. Drack mycket te, sov mer, osv. Nu är det bara näsan som ska retas med mig. Blö. Men jag mar bra!
En annan sak som var en aning jobbigare idag, var en sak som antagligen kommer att ta ett tag att vänja sig med..
Här pratar jag ju tyska, men jag ligger absolut inte pa en flytande niva än, vilket gör det jobbigt när man ska förklara saker och ting ibland. Ibland fungerar huvudet inte alls, och jag hakar upp mig totalt! Fastän jag vet att jag kan.
I alla fall, sa är jag inte van vid det här, som t ex idag, att jag inte är sa delaktig i konversationerna runt bordet. Jag har aldrig varit den tysta och tillbakadragna personen som gärna inte pratar med nya okända ansikten. Snarare tvärtom. Visst har jag mina dagar där jag kanske allmänt inte är pratsam av en anledning sa att jag kan uppfattas som tillbakadragen eller blyg. Här är jag nu sa rädd att jag ska uppfattas som den personen hela tiden. Ines säger att det antagligen är värre för mig än för dem, eftersom att dem har talamod, och när jag lirkar mig fram sa förstar de mig ända. Som sagt, sa vet jag att det tar tid att komma in i det hela, och jag har ända bara varit här i snart tva veckor nu, men det är fortfarande saa frustrerande!! Ansträngande ocksa för den delen.
Jag tar det nu som det kommer, och hoppas pa snar förbättring. Dialekten här börjar jag i alla fall att första mer och mer, vilket verkligen inte är den lättaste.
Angaende barnen däremot, som jag ända är här för, har vi ett litet dilemma med. Eller snarare med Franzi. Hon äter pa allt den tjejen! Och da menar jag allt. Det värsta hon har fatt i sig hitils är tval och toppen pa ett limstift.. Allt hon hittar ska in i munnen.
Har läst om denna sk. orala fasen pa psykologin i skolan. Det är som sagt en fas, som vi, och speciellt Ines hoppas pa ett avslut inom snar framtid.
Lilli är iof en expert pa att prata/skrika högt ocksa, vilket är högst ansträngande emellanat. Hoppas ocksa pa att detta är en fas.
Men jag älskar dem! Ingen tvekan om saken. De är barn, som "pa köpet" är otroligt söta :).
Klockan är nu för mycket, och imorgon väntar en till dag med tarta och paket.
Alla bilder fran dagen far komma upp imorgon. Däremot en tartbild känner jag för att fresta er med :)
De senaste dagarna har ocksa varit relativt jobbiga, pga förkyldning, men tog mig ur den relativt snabbt. Drack mycket te, sov mer, osv. Nu är det bara näsan som ska retas med mig. Blö. Men jag mar bra!
En annan sak som var en aning jobbigare idag, var en sak som antagligen kommer att ta ett tag att vänja sig med..
Här pratar jag ju tyska, men jag ligger absolut inte pa en flytande niva än, vilket gör det jobbigt när man ska förklara saker och ting ibland. Ibland fungerar huvudet inte alls, och jag hakar upp mig totalt! Fastän jag vet att jag kan.
I alla fall, sa är jag inte van vid det här, som t ex idag, att jag inte är sa delaktig i konversationerna runt bordet. Jag har aldrig varit den tysta och tillbakadragna personen som gärna inte pratar med nya okända ansikten. Snarare tvärtom. Visst har jag mina dagar där jag kanske allmänt inte är pratsam av en anledning sa att jag kan uppfattas som tillbakadragen eller blyg. Här är jag nu sa rädd att jag ska uppfattas som den personen hela tiden. Ines säger att det antagligen är värre för mig än för dem, eftersom att dem har talamod, och när jag lirkar mig fram sa förstar de mig ända. Som sagt, sa vet jag att det tar tid att komma in i det hela, och jag har ända bara varit här i snart tva veckor nu, men det är fortfarande saa frustrerande!! Ansträngande ocksa för den delen.
Jag tar det nu som det kommer, och hoppas pa snar förbättring. Dialekten här börjar jag i alla fall att första mer och mer, vilket verkligen inte är den lättaste.
Angaende barnen däremot, som jag ända är här för, har vi ett litet dilemma med. Eller snarare med Franzi. Hon äter pa allt den tjejen! Och da menar jag allt. Det värsta hon har fatt i sig hitils är tval och toppen pa ett limstift.. Allt hon hittar ska in i munnen.
Har läst om denna sk. orala fasen pa psykologin i skolan. Det är som sagt en fas, som vi, och speciellt Ines hoppas pa ett avslut inom snar framtid.
Lilli är iof en expert pa att prata/skrika högt ocksa, vilket är högst ansträngande emellanat. Hoppas ocksa pa att detta är en fas.
Men jag älskar dem! Ingen tvekan om saken. De är barn, som "pa köpet" är otroligt söta :).
Klockan är nu för mycket, och imorgon väntar en till dag med tarta och paket.
Alla bilder fran dagen far komma upp imorgon. Däremot en tartbild känner jag för att fresta er med :)
♥ Sabina
Kommentarer
Trackback
