Trött och smått förbannad.
Nu känner jag att jag bör skriva av mig.
För de som inte vet så har min uppväxt, och speciellt tonåren varit ganska turbulent. Det har medfört en hel del ärr och gamla saker som dyker upp i gräl idag. Mamma och pappa var gifta i 18 år, vilket jag tyckte var alldeles för länge, men mammas önskan efteråt var ändå att de två kunde kommunicera som normala människor, men icke. Det gick bra ett tag, men efter att jag flyttade till min äldsta bror i ett halvår och mamma som blev sambo med världens snällaste människa började det bara gå utför. Han slutade betala det han skulle till mamma. (Underhåll osv.) Bråken mellan dem blev bara fler och fler.
Året efter, då jag äntligen fick min egna lägenhet, var han i Thailand och fick inte reda på först att jag hade fått den, vilket gjorde honom ännu mer sur för då hade han inte koll på läget längre. Han satte sig emot direkt och började bråka om saker han trodde han hade rätt om. Jag blev otroligt ledsen och arg för att han innan hade varit engagerad i att hitta en lägenhet och skulle betala osv, och så gjorde han såhär sen. Jag sa till honom att om han inte skrev på kontraktet den dagen det skulle ske så bröt jag kontakten med honom. Så sagt och gjort så ledde det till det, för självklart fortsatte han att tjura. Det var ingen kontakt alls fram tills kort innan jag slutade skolan. Då gick han med på att komma till skolan för att kuratorn skulle vara med som en tredje person. Annars skulle han aldrig ha lyssnat på vad jag hade att säga.. Det löste en del och sakta fick man försöka bygga upp något igen under sommaren då jag ändå jobbade hos honom.
Men så som det är nu hade jag inte kunnat drömma om att det skulle bli!
När jag flyttade in i början på Mars förra året då så kom mamma och pappa överens att de skulle dela på kostnaderna för lägenheten (hyra, el, bredband) och ett kontrakt skrevs mellan dem två som gäller till slutet på Augusti det här året. Då betalade han plötsligt inte det han skulle till mamma på fyra månader. Bråk igen..
Nu är man tillbaka på ruta ett igen. Han struntar i att betala mamma det han ska och har helt enkelt bestämt sig för att hata mamma. Han kallar henne "en skam för den svenska kvinnan" och tror att hans beteende mot henne inte alls ska påverka mig. Vad i helvete tror han själv!?!! Går det inte in i hans huvud att det är självklart att det påverkar mig när han nedvärderar henne och bara beter sig som en skit!?
Nu igår så hämtade jag upp mamma efter hennes jobb för att jag hade lånat hennes bil under eftermiddagen, så vi passade på att prata länge om allt möjligt, och då tog hon då upp ännu sak som han nu hade skivit till henne.
Mamma har ett tag tillbaka försökt att kommunicera med pappa, först via telefon vilket inte gick, så då skrev hon brev där hon även skrev om en hyreshöjning osv. Han läste aldrig ens breven. Han skrev tillbaka till henne först nu i helgen som var, och sa att han ville gå till rättegång för att bevisa att mamma sköter mig rätt..
JAG BLIR SÅ ARG OCH LEDSEN SÅ ATT JAG INTE ENS VET VAR JAG SKA TA VÄGEN!!
Han har alltså fått för sig att mamma inte ger mig tillräckligt med pengar för att jag tidigare i år råkade kläcka ut mig att det var lite snålt och att jag inte hade råd med dansen osv. Men då är det väl för faan mina prioriteringar det mer är fel på! Mamma "sköter" mig alldeles utmärkt, och om det är någon som gör det så är det hon! Jag ska inte få mer saker och pengar än jag redan får. Jag måste ta ansvar själv för saker och mina kostnader nu.
Det finns ingen som helst logik i det han håller på med, och även om jag vet att han inte har rätt att gå till rättegång för en sådan sak så känner jag mig fortfarande otroligt klämd och förtvivlad jag har ingen aning om vad jag kan göra! Om jag bara kunde förstå hur han tänkte och vad han var ute efter.. Makt? Mig? Pengar?
Han förlorar ju precis allt som han håller på, och specielt pengar om han nu vill betala en jurist.. Han förlorar mig också för den delen. Fattar inte.
Däremot måste jag ju hylla mig älskade mamma för att hon är underbarast i världen! Vet inte alls vad jag skulle ha gjort utan henne ♥
Vad hade ni gjort i den här situationen?
♥
Hej Sabina! Vad tråkigt att höra att du har det så svårt. Jag tror du har alldeles rätt i att det din pappa gör mot dig just nu inte kommer föra er närmare, utan tvärtom. Förhoppningen är att han kunde förstå det. För även om han känner sig maktlös och arg så tror jag nog att han innerst inne vill att ni ska ha en bra relation. Jag önskar verkligen att din situation ska ordna upp sig. Jag tänker på dig! kram från jennifer
Låter som att han inte är så mycket att ha kontakt med alls..
Jennifer: Hej! Det är nog precis som du säger att han känner sig maktlös och då tar han till obegripliga metoder istället som bara leder till ännu värre saker.. Det är det jag inte förstår mig på att HAN inte förstår. Han vill säkert massor, men han gör det ju såå fel bara. Tack så jätte mycket snälla du!! Kramar!
Christian: Har funderat på det också, men eftersom att jag testade det förra året, och visst, det fungerade ett tag, men i slutändan mådde jag dåligt av det också.. Så som sagt, vet ännu inte riktigt vad jag ska göra. Du kanske känner igen dig lite?
Gud vad jag kände att det här inlägget blev alldeles för personligt för mig att läsa eftersom att du och jag inte har haft någon kontakt på hur länge som helst. men herrejösses, vi vet ju ändå mycket om varandra så jag tänkte ändå skicka iväg en liten kram över internet! hoppas att allting har/håller på att lösa sig. ibland förstår jag inte hur folk tänker när dom förlorar den dom älskar, fast dom egentligen vet innerst inne att det aldrig hade funkat längre (snackar om pappa..) lyssna på ; Hey soul sister - Train , den är så mysig! och by the way, väldigt fin bild på er! hoppas allt löser sig till det bästa! kram
Tråkigt.. Men du och din mamma är fina :)
